Anberlin – den sista intervjun: ”Vi vill lämna Anberlin som det var och som folk kom ihåg oss”

Anberlin_2014_web
INTERVJU: Anberlin har efter tolv år som band bestämt sig för att gå skilda vägar. Det var i oktober förra året som ett av de främsta banden inom alernativerock bestämde sig för att släppa sista skivan Lowborn och göra sin avskedsturné.
– Anberlin kommer inte dö bara för att vi slutar turnera och släppa skivor. Det är fantastiskt att veta att vi kommer leva för alltid i människors hjärtan, säger sångaren Stephen Christian när vi möter honom innan deras sista spelning i Los Angeles.

Anberlin är ute på sin sista turné någonsin när vi möter sångaren Stephen Christian på House of Blues i Los Angeles. Turnérundan som under året tagit dem genom Australien, Asien och Europa avslutas nu i USA. Det var i februari 2013 som Stephen Christian började tänka på ett avslut, men inte förrän i oktober samma år gick han till resten av bandet som i själva verket kände likadant.
– Vi kom till en punkt då det kändes helt rätt, förklarar Stephen. När jag kollade mig omkring såg jag att resten av bandet engagerade sig i sina individuella passioner på varsina håll. Jag skrev låtar åt andra, en annan investerade i sitt café och tog en kurs i hur man brygger kaffe och en annan producerade åt andra band.
– Vi kände allihopa att vår passion hade förändrats. Det fick oss att sitta ned och fråga oss själva, vad håller på med? Många band aldrig sätter sig ner och pratar utan bara fortsätter tills de inte står ut med varandra och de får aldrig chansen att göra en sista turné eller släppa ett sista album. Vi har ägnat nitton år tillsammans och varit vänner sedan high school. Jag ville inte förlora den vänskapen. Jag ville avsluta på ett hederligt sätt.

Det intensiva turnélivet och att ständigt vara borta från familjen var ännu en anledning till Anberlins uppbrott, speciellt för Stephen.
– Vi fem i bandet hade alla olika anledningar. För mig personligen blev turnerandet för mycket. Det var dags att komma hem och leva ett normalt liv. Vi har missat sånt som man tar för givet, födelsedagsfester, begravningar, årsdagar, livshändelser i våra familjers liv. Vi ville ta ett steg tillbaka och bara leva våra liv.

Anberlins sista och sjunde album Lowborn släpptes i juli i somras. Ett tag var det nära att det inte blev något sista album alls.
– I oktober pratade vi om att inte spela in någon skiva alls. Men vi kom fram till att om vi själva hade fått höra att vårt favoritband skulle splittras skulle vi åtminstone vilja få höra en sista skiva och få en sista chans att de live. Så vi bestämde oss för att göra vår sista skiva.

Var det annorlunda på något sätt att göra en skiva som ni visste skulle bli er sista?
– Det var väldigt befriande eftersom vi inte kände någon press på att skriva bra singlar eller hitlåtar. Skivbolaget behövde inte ens höra låtarna innan de var klara. Det fanns väldigt mycket frihet. Vi kunde skriva vad vi ville, utforska vägar vi inte tagit tidigare. ”Dissenter” är den mest punkrockiga låt vi gjort, man kan knappt urskilja texterna men det var så roligt att skapa den. Skivan är allt som vi alltid velat göra.

Vad har ni fått för reaktioner från fans efter att ni annonserat Anberlins uppbrott?
– Allt ifrån att de varit upprörda och gråtit till alla möjliga reaktioner. Men mest har de utryckt sin tacksamhet gentemot oss genom email, bloggar och Youtube-videos. Vi insåg aldrig vilken stor påverkan vi haft på alla dessa människor, det var riktigt häftigt att se.

Vilken är den finaste komplimangen du fått?
– Det finns så många! Den största är när folk kommer fram till oss och berättar hur vi förändrat deras liv. Det kan vara en enkel textrad som hjälpt dem eller att de skaffat en Anberlin-tatuering. Anberlin kommer inte dö bara för att vi slutar turnera och släppa skivor. Det är fantastiskt att veta att vi kommer leva för alltid i människors hjärtan och till och med i tatueringarna på deras kroppar. Det är en sån stor komplimang, när vi verkligen ser att vi lyckats påverka någons liv och att vi kommer leva för alltid.

Vad har varit den bästa delen av ditt liv med Anberlin?
– När jag gick i high school brukade jag gå till resebyråer, ta en katalog och bläddra genom alla resmål som jag hoppades få uppleva. Anberlin har verkligen gett mig möjligheten att se allt jag kunnat drömma om, inte bara en gång utan ett flertal gånger.
– När man ser tillbaka så är det alla dörrarna som bandet öppnat för mig. Det har gett oss möjligheten att få göra det vi älskar och att få skapa konst.

Hur tror du att du kommer känna på det sista datumet av turnén?
– Jag kommer nog känna att inte många band får uppleva det som vi fått göra. Jag kommer känna mig lycklig och se tillbaka med tacksamhet. Men det är svårt att säga så långt innan. Om ikväll skulle vara den sista spelningen skulle jag bara känna glädje.

Hur ser du på band som gör återföreningsspelningar, är det något du någonstans skulle kunna tänka dig?
– Nej, Anberlin kommer aldrig att göra en spelning igen. Vi vill behålla det som det var. Det skulle vara som att gå tillbaka till ställen du älskade som barn och inse att det inte känns likadant. Det kommer aldrig bli samma känsla igen. Vi vill lämna Anberlin som det var och som folk kom ihåg oss. Jag har inget emot band som gör reunions. Många kollar tillbaka och ångrar att de inte höll ihop längre. Men det gäller inte för Anberlin. Efter vi gjort spelningen i Orlando kommer vi aldrig dela scen igen. OM det skulle hända, så skulle det vara under rejäla omständigheter som att någon av oss har en dödlig sjukdom och vi behöver samla ihop pengar. Det skulle vara den enda möjligheten.

Hur vill du att Anberlin ska bli ihågkomna?
– Jag vill att folk ska läsa våra texter, lyssna på musiken och bli inspirerad till att följa sina drömmar. Vare sig det är att spela i ett band, engagera sig i konst eller läsa till läkare. Jag hoppas bara vi kan inspirera folk till att göra det de älskar. Jag menar, om vi som är fem vanliga killar från en småstad utanför Florida kan lyckas så kan vem som helst.

Ser du fram emot att spela ikväll här i Los Angeles?
– Ja, jag älskar den här staden och vi har alltid bra och minnesvärda spelningar här. Publiken är så entusiastisk och särskilt nu när de vet att det är sista gången de kommer få se oss. Vi själva kommer njuta och bara låta alla intryck sjunka in.
Gör det spelningarna ännu bättre för er med?
– Oh yeah, det gör det verkligen.

Hur har ni bestämt era låtlistor på den här sista turnén?
– Det var väldigt svårt. Vi gick ut i sociala medier och frågade, om det var en enda sång du ville höra, vilken skulle det vara? Vi kollade även på Spotify och Itunes för att se vilka låtar som var mest populära. Vi ville i stort sett se till så att alla blev nöjda och fick höra sina favoritlåtar. Vi hade gärna spelat fler låtar från vår senaste skiva Lowborn, men vi förstår att de flesta inte lärde känna oss genom den utan genom våra äldre skivor.

Kommer du fortsätta med musiken efter Anberlin?
– Det tror jag vi alla kommer göra. Musiken är ett beroende, åtminstone för mig. Jag vill fortsätta skriva låtar, men jag tror inte det kommer vara på samma nivå som det varit. Jag kommer inte turnera så pass mycket som jag gjort inom den närmsta tiden.

Något speciellt du vill göra nu när du snart får mer tid över?
– Det är lite lustigt men jag säger till alla att jag vill ut och campa. Det låter lite fånigt men det är något jag verkligen vill göra. Det låter som en liten grej men det är en del av livet, att få åka ut på äventyr och ha roligt. Inte för att det livet jag levt inte innefattar det, men jag vill utforska världen med familj, vänner och släktningar.
Vart vill du campa?
– Bra fråga! Gärna här i Kalifornien eller på stranden i Florida.

Text: Rosanna Rundlöf
Foto: Pressfoto

R.I.P. Anberlin. Den 26 november gjorde Anberlin sin allra sista spelning i Orlando, Florida.
Men som Stephen Christian sa, Anberlin kommer aldrig riktigt att dö bara för att de slutar släppa skivor. Deras musik kommer leva vidare. Vi kommer bland annat minnas dessa låtar: