Black Sabbath kör ett perfekt avslut på Copenhell

BlackSabbath2
FESTIVAL. 20 000 besökare, ett fullsatt Copenhell, får en festival som skulle kunna väcka döda till liv. Och vilket perfekt avslut det blir för The Prince of  Darkness och hans Black Sabbath på lördagsnatten. Copenhell har bevisat sin storhet igen, en tre dagar lång ragnaröksfest med ett schyst hygge och som är ett vackert ockult andhål för hårdrockare i hela Öresundsregionen.

”COPENHELL 2016 var en gigantisk succé!”. Orden är Copenhells egna och summerar årets festival väl. En smått fantastisk line up med namn som Alice Cooper, Megadeath, SIXX A.M, Scorpions, King Diamond och Dropkick Murphys. Blanda med 20 000 dedikerade hårdrockare på en plats med en inramning som är som gjord för den här typen av festival. Eller vad sägs om en galgbacke, brinnande öltunnor och en skyltdocka som hänger upp och ner i en midsommarstång på väg att dö ut. Det kan knappast bli bättre. Refshalvön är kärlek på denna hårdrockande jord!

Och vad är då mer perfekt än att the Prince av Darkness med sitt Black Sabbath får runda av hela festivalen som sista större akt ut på festivalens sista dag under deras avslutande ”The End”-turné? Mörkret har sänkt sig över Refshalvön och det blir en perfekt inramning för mörkrets furstar att ta sig an Copenhell-publiken. Vi bjuds på ett pärlband av klassiska hits. Ozzy Osbourne inleder lite trevande sångmässigt men repar sig snabbt och levererar duktigt. Vi får Black Sabbath, Fairies Wear Boots, After Forever, Into the Void och Snowblind innan bandet köttar loss med fantastiska War Pigs. Behind the Wall of Sleep blir en liten trasportsträcka innan klassikern N.I.B brakar loss på scenen Helviti. Oj, oj, oj!
Innan extranumret Paranoid gör de ren kaos med publiken genom att bränna av Iron Man, Dirty Women och Children of the Grave.
Om Ozzy inledde lite trevande avslutar han som en kung istället för som prins. Tony Iommi på gitarr spelar för sitt liv och Geezer Butlers lir blir en massiv fantastisk basvägg. Bakom trummorna vevar Tommy Clufetos som om vore självaste Bill Ward. Det är 90 minuter ren kärlek!

Wow! En vill inte att det ska ta slut. Men det går fler tåg. Troligtvis dessvärre inte med Black Sabbath – men ändå. Som festivalledningen själva uttrycker det: ”Vi ses i helvetet igen den 22, 23 och 24 juni 2017!” Hellz yes!

BlackSabbath3