Dizzy Mizz Lizzy på Kulturværftet i Helsingør 29/8

6
LIVERECENSION: För 20 år sedan var de ett av Nordens största band, och blev soundtracket för en hel generation. Ikväll var det dags för återförenade Dizzy Mizz Lizzy att ge en ordentlig omgång dansk, hård, grunge.

Datum: 29 Augusti 2015
Scen: Kulturværftet, Helsingør, Danmark
Betyg: 5 av 5

Silhuetterna av trion tornar upp sig bakom ett vitt skynke. Minuten senare briserar bomberna framför Kronborg slott i Helsingør. Och visst är det ett kärt återseende av Dizzy Mizz Lizzy, som närmast innehar en ikonstatus i sitt hemland. Konserten är efterlängtad för de tusentals som samlats och slutit upp till ett publikhav i den ljumma sensommarnatten. Låtskatten är välfylld, så det är bara till att börja ösa. Glory och Barbedwire baby’s dream kommer överraskande tidigt i setlisten. Och visst är det klass och stil. Bandet som gör sin andra comeback är rejält på hugget. Det sitter perfekt och det är i världsklass att lyckas med konststycket att leverera en sådan mäktig ljudkuliss med enbart en gitarr, ett trumset och en bas. Frontfiguren Tim Christensen skiner ikapp med fullmånen och bär såväl bandet som publiken på sina axlar. Mannen sjunger och spelar gitarrsolon på en och samma gång, behövs det sägas något mer?

Och just solon serveras det en överdos av. Det blir liksom för mycket av den varan. Solo på trummor, solo på sång, solo på gitarr, solo på bas, solo på gitarr igen. Låtarna styckas upp lite väl mycket för min smak. Men visst, det är tajt och folk går igång på det.
– ”Nästa låt kommer från vår senaste platta. Den släpptes i april… 1996”, ropar Tim Christensen och är naturligtvis väl medveten om att sålänge den gamla skåpmaten är god, så finns det inget bästföre-datum. Kort efter raketdrivna Rotator presenteras och framförs, tro det eller ej, nyskrivna låten Fly above the radar, hämtad från den kommande plattan, som blir det första albumet på 20 år. Dessvärre flyger inte Fly above the radar särskilt högt, den landar någonstans i hamnbassängen bredvid scen.

Men det finns som sagt massvis att hämta och plocka fram i konsertens sista akt. Lugna 11:07 PM, allsångsnumret Love is a looser’s game och en blytung version av Waterline, är definitivt en konsertupplevelse att ta med sig hem. Som väntat avrundas en fantastisk spelning med en total urladdning i Silver flame.

Det är härligt och minst sagt ovanligt att se återförenade band som mognat till att faktiskt bli bättre nu än under sin storhetstid.