Escape The Fate + Nonpoint + Get Scared + Failure Anthem på Whiskey a Go Go 21/11

etf-whiskey-2016-craig

Craig Mabbit, sångare i Escape The Fate. Foto: Gosia Machaczka

LIVERECENSION: Emotionell metalcore när den är som bäst. Escape The Fate intog Whisky a Go Go i Los Angeles och överträffar förväntningarna.
etf-craig-mabbitt-2016

En nöjd frontman. Foto: Gosia Machaczka

Failure Anthem, Get Scared och Nonpoint inleder kvällen innan det är dags för huvudbandet att inta scenen på den legendariska klubben Whiskey a Go Go på Sunset Strip. När man ser på antalet i publiken kan man snabbt konstatera att det går nog inte så bra för Escape The Fate på den fronten längre. Whiskey är en väldigt liten klubb med en kapacitet på 500, och ändå är det knappast utsålt.

Kanske har det något att göra med det faktum att Escape The Fate är ett minst sagt ombytligt band. Det som är anmärkningsvärt är att de inte har kvar en enda av originalmedlemmarna sedan de bildades 2004 och från tiden då Ronnie Radke var frontman. Så, på något sätt kan man säga att succesivt har ett helt nytt band bildats. Craig Mabbit är sedan 2008 sångare, och enligt mig gör han Escape The Fate till ett bättre band än innan. Radke’s röst fann jag mest stressande, medan Mabbit är mer behaglig att lyssna på. Speciellt på skiva har han en riktigt skön röst. Däremot, i live-sammanhang håller den inte hundra procent. Han sjunger knappt där han borde sjunga ut som mest, och låter istället publiken ta över orden. Men, som band i helhet låter de betydligt mycket bättre än på skiva – överraskande tajta och proffsigare än jag minns dem från senaste Sverige-spelningen på Metaltown 2011 (då också med en helt annan line-up).

Största delen av setlisten kommer från den senaste skivan ”Hate Me”, och varje låt växer verkligen enormt i livekostymen. Speciellt ”Remember Every Scar”, ”Alive” och inledande ”Just A Memory”. Bland de äldre låtarna får vi höra bland andra ”Gorgeous Nightmare” och ”One For The Money”. Faktum är att Escape The Fate har fler bra låtar än vad de får kredd för, och jag börjar minnas varför jag verkligen gillade det här bandet för ett par år sedan. Faktum är att Escape The Fate var ett av banden som tillsammans med bland andra Bullet For My Valentine fick in mig på hela emo/screamo-scenen vilket gör att de har en speciell plats i min musikhistoria. Det bästa är att när jag precis inser hur glad jag är över att få se ett riktigt emoband igen så kör de igång en cover på My Chemical Romance’s ”Dead”. Fulländat!

Trots överflödet av metalcore-band just nu så är Escape The Fate fortfarande ett av mina favoritband i genren, just för att de lyckas väcka känslor vilket så många andra band misslyckas med (exempelvis Asking Alexandria och Black Veil Brides”¦).

Text: Rosanna Rundlöf
Livefoto: Gosia Machaczka