Ghost leverar en högoktanisk mässa – magi!

Ghost2Vi var på mässa med Ghost i Baltiska Hallen. En knock-out som renderar i 4,5 av 5 rocksjälar i betyg. Vilket gig! Supportande Tribulation hade bra tryck men saknar en hel del av vad huvudakten klarar leverera.

Vad: Ghost
Var:
Baltiska Hallen, Malmö
Betyg:
4,5 av 5 rocksjälar

Det är slutsålt och hallen är fullpackad med folk i alla åldrar, redo för en ohelig mässa med Satans egna Frälsningsarmé. Innan gastarna intar scenen värmer förbandet Tribulation upp publiken. Rökelser placeras ut på scenen och fyller främre delen av lokalen med dess doft. Inga rökmaskiner behövs här inte. Ut på scenen springer ett gäng killar med skullpaint, leggings och cowboy boots. Gitarristen mitt framför mig, på vänster sida av scenen, har slagit en knut på sin topp och röjer runt med bar mage som något från Svansjön, flera gånger påväg att fara av scenkanten.  Det är bra tryck i musiken, men jag känner att de spelar lite för länge, cirkus 55 minuter. Mitt i akten går alla medlemmarna av och det släcks ner.  Det kändes som om de flesta av oss trodde giget var över, men så kommer de in och drar igenom ytterligare ett lass låtar. Med ett rörigt sound och ett frenetiskt användande av stroblamporna så kändes de sista låtarna alldeles för långa.

När det äntligen är dags för huvudakten och introt, innehållande ett latinskt mantra ekar i högtalarna – ett intro som de flesta skulle kunna få mardrömmar av, så vet jag hur nära det är och det gör mig riktigt taggad och glad. Det tänds upp på scenen och ”Spirit” drar igång, ett riktigt bra öppningsnummer. Framför mig står en ståtlig ”Omega” och stampar i golvet.  ”Papa Emeritus III” stiger ut ur mörkret och folk går bananas.

Tyvärr är inte volymen på Papas mick något som höjs förrän efter ett par låtar men publiken har inga problem att sjunga med i texterna ändå.

Ghost kör en bra blandning av gammalt och nytt, bland annat ”Stand By Him” och ”Per Aspera Ad Inferi. Och det blir lite speciellt när Papa bjuder upp två tjejer, iklädda nunnedok på scenen.

Han frågar oss om vi gillar att äta människokött och dricka blod, sen river de loss ”Body And Blood” medan deras ”Sisters of Sin” går runt och delar ut bröd och rött vin. Riktigt vin. Jag får verkligen känslan av en nattvard, en jävligt häftig sådan.Ghost1

Efter ett litet ombytte från påvehatt till amiralfrack på Papa fortsätter de med sitt Grammyvinnande bidrag ”Cirice” och favoriten ”Year Zero”

Papa gillar att prata med sin publik och under en akustisk version av deras cover på Roky Ericksons ”If You Have Ghosts” så presenterar han alla ”Nameless Ghouls” och berättar hur de fick sina namn, baserade på de fyra elementen. De fortsätter med bland annat ”Zombie Queen” och ”Ritual”, låtar som oftast annars brukar vara i början av setet.

”Mummy Dust” är en låt som på skiva inte har fastnat hos mig. Papa presenterar den som deras tyngsta låt och berättar att den handlar om det mest ondskefulla som finns, pengar. Det är helt klart en live-låt. Publiken är med, det är snygga, tunga riff och den är allmänt röjig.

En timme och 45 minuter går snabbt och plötsligt är det dags för det som Papa kallar för ”orgasmen” och refrängen i ”Monstrance Clock” får en helt ny betydelse! Alla hjälper till i allsången på kvällens sista låt och även om vi vet att det är slut för den här gången, står vi kvar efter att lamporna har tänds och försöker smälta det fantastiska vi precis har varit del av.

Det blir klockrent 4,5 av 5 rocksjälar för denna mässa. Bäst är ”Ohelig nattvard” och Papas vickande på höfterna under ”Zombie Queen”. Mindre bra är avsaknaden av ”Majesty” och att det var mindre påvehatt”¦

Text & LIVEFOTO: Casper Weil