Greta Van Fleet på Troubadour 19 Oktober

LIVERECENSION: Hajpade underbarn med supergener.

Greta Van Fleet är ett up-and-coming band som är så hajpat att de sålt ut fyra Los Angeles-gigs inom loppet av oktober månad, plus nästan samtliga USA-spelningar under höstturnén. Detta fast att de inte ens har släppt en fullängdsskiva än – endast en EP med fyra låtar finns att tillgå: ”Black Smoke Rising”.

På den första av de fyra LA-spelningarna i oktober består publiken främst av äldre män. Det är lite förvånande med tanke på att bandet är unga och söta nog att vara tonårsidoler, men rent musikaliskt är det inte alls särskilt konstigt att de drar en äldre publik. De har jämförts med flertalet 70-tals-rockband. En kommentar på Youtube lyder ”vänta, så det här är inte Led Zeppelin?”. Greta Van Fleet tycks glädja många över att den klassiska rocken inte har dött ut.

Michigan-bandet består av tre bröder, varav två tvillingar, samt en icke besläktad trummis. De ser väldigt unga ut, men jag tänkte att de måste väl ändå vara behöriga att dricka alkohol? Efter lite research står det klart att tvillingarna nyss fyllt 21, och de andra två är 18. Har man lyssnat på Greta Van Fleet så vet man att sångaren Josh Kiszka har en extremt mogen sångröst med en enorm kapacitet. På det sättet är det här bandet så fascinerande – de måste alla vara underbarn med en naturlig fallenhet för musikalitet.

Med endast fyra låtar släppta för allmänheten undrar man hur resten låter. Men övriga låtar som spelas under kvällen lovar gott, även dom. Scenspråket kan definitivt utvecklas, stundtals känns det lite som att kolla på fyra barn på ett skolframträdande. Men då får man tänka på att de är i princip barn. Och to be fair, publiken var inledningsvis ganska stel också. Bandet har trots allt all kapacitet i världen, de har en beundransvärd talang och en allmänt skön 70-tals-stil, även visuellt. Om Greta Van Fleet fortsätter på det här spåret kan de gå långt.

De avslutar med två extranummer: första singeln Highway Tune, och sist Safari Song. Här har både publiken och bandet mjuknat upp och avslutet blir det bästa på hela spelningen.

Text: Rosanna Rundlöf
Livefoto: Gosia Machaczka