Intervju: Foster The People: ”Hype är bullshit!”

Fråga vilken musikkunnig som helst, ett av de absolut hetaste bandet 2011 är Kalifornienbandet Foster The People. De är mest kända för sin låt Pumped Up Kicks och när Spotify lanserades i USA tidigare i år var Foster The People det band som toppade listorna. Själva tror de dock inte riktigt på hajpen. Rocksoul.se träffade sångaren Mark Foster, trummisen Mark Pontius och basisten Cubbie Fink när de besökte Stockholm i november och pratade bland annat om att äta middag hemma hos Bono och att bli jämförd med MGMT.

De tre medlemmarna sitter i varsina fåtöljer i ett hotellrum på Sheraton i Stockholm. De kom till Sverige två dagar innan och är i Stockholm för att göra intervjuer inför torsdagens spelning på Debaser Medis.
– Det är fint här. Det är lite annorlunda att vara här på vintern och se solen gå ner så tidigt. Man kan se solen gå ner bakom dig, säger Cubbie och tittar ut genom hotellfönstret på Sheraton i Stockholm.
– I somras när vi var här var det det motsatta. Det blev inte mörkt förräns vid 11, säger Mark Pontius.
– Har ni redan börjat?, ropar Mark Foster som står och gör iordning en kopp kaffe i andra änden av rummet.
Är ni här bara för att göra intervjuer eller har ni andra ärenden här?
Cubbie: – Yeah, that’s it. Intervjuer och radiogrejer.
Mark F: – Och så har jag ett barn här som jag hälsar på för första gången. Han har blivit SÅ stor!
Alla skrattar.
Mark P: – Haha, skriv inte det…

Försöket att skämta till det kan helt klart vara förståeligt med tanke på hur mycket tid de måste ha spenderat på att göra just detta. Jag frågar vad de tycker om den här delen av deras jobb, om det inte är uttröttande att sitta och prata om sig själva dag in och dag ut.
Mark P: –  Det är definitivt en del av att vara i ett band som inte många får se. Det har helt klart varit en omställning.
Mark F: – Ungefär som det här med att bli pappa…
Vilken är den vanligaste frågan ni får i intervjuer?
Mark F: – Hur träffades ni, vad handlar Pumped Up Kids om, och hur kom ni på ert bandnamn.
Och den konstigaste frågan ni någonsin fått?
Mark P: –  Skulle ni helst vilja vara med en som är sjöjungfru från höften och neråt eller från höften och uppåt?
Cubbie: – Haha just det, vad var det där om?
Mark P: – I Amsterdam fick vi den frågan. Det var lite konstigt.
Mark F: – Det var en bra fråga dock. Den fick mig att tänka.
Mark P: – Vi alla svarade ”neråt”. Den normala sjöjungfrun alltså.

Minns ni ögonblicket då ni insåg att ni haft ert genombrott som band?
Mark F: – Det är svårt att säga. Det har varit många gånger som stora saker har hänt. Stora händelser som fick oss att nå till en ny nivå. Den första var när Pumped Up Kicks var med på Hype Machine. Och precis när vi startat bandet rusade den låten upp på listorna. Det var ett stort genombrott för oss. Det andra var Coachella. Vi blev bokade till den festivalen innan någon ens hört någon annan musik från oss. Det var vår första stora festival och vi spelade inför 50 000 personer. Det har varit ett par såna milstolpar i vår karriär.

”Jag anser att en lång livslängd är vad som gör ett band bra. Vem som helst kan göra en bra skiva. Vi fokuserar på att ge ut bra konst för en lång tid framöver. ”

Man kan tänka sig att ha gått från helt okända till etta på Spotifylistan i USA och att spela inför tusentals personer världen över måste vara en ganska stor omställning. Hur känns det egentligen att faktiskt vara ett av årets mest hypade band?
Mark F: – Vi fokuserar inte riktigt på det. Mycket av det där är bullshit. Hype är bullshit. Jag anser att en lång livslängd är vad som gör ett band bra. Vem som helst kan göra en bra skiva. Vi fokuserar på att ge ut bra konst för en lång tid framöver. Det är svårt, men också det viktigaste man kan göra.
Mark P: – Vi har aldrig försökt göra musik för att göra andra nöjda, utan bara gjort musik vi själva gillar. Om folk har gillat det hittills kommer de förhoppningsvis fortsätta göra det.
Mark F: – Och om de inte gör det, fuck ’em, vi kommer fortsätta göra bra musik.

När jag frågar om det mest overkliga ögonblicket de varit med om berättar Mark F om när de blev bjudna hem till Bono för middag för några månader sen i Dublin.
Mark F: – Jag är kompis med hans dotter och vi spelade på en festival där. Han hade frågat vilka hon skulle se och hon svarade oss. Och han svarade ”åh jag älskar det bandet, vi bjuder hem dem på middag imorgon”. Så kom hem dit och spenderade halva dagen med honom. Det var bland de fem mest inspirerande timmarna jag varit med om.
Hur är han som person?
Mark F: – Fantastisk, och väldigt ödmjuk. Väldigt generös och full av vishet. Det finns en låga inom honom som är väldigt intensiv. Han ser varje människa och säger något personligt och uppmuntrande till alla han möter. Han inspirerar folk till att göra något storartat med deras liv.

”De allra bästa konstnärerna är de som aldrig sover.”

Funderar ni någonsin på hur det här gick till, varför just ni lyckades?
Mark F: – Nej, jag har alltid undrat varför det tog så lång tid. Tio år av hårt arbete. Jag vet inte hur det var för er andra men för mig var det aldrig något ”nypa mig i armen-ögonblick”, det var mer bara ”äntligen!”.
Mark P: – Jo, så känner jag med.
Mark F: – Det var aldrig något ”oh my gosh”… Det är inte det att vi inte är tacksamma, för det är vi verkligen. Det finns många bra band därute som aldrig får uppleva det där ögonblicket. Vi är tacksamma, men det är något vi arbetat väldigt hårt för att uppnå. Vi förväntade väl oss att det någon gång skulle hända, annars skulle vi gett upp.
Mark F: – När man tar en sånhär stor risk är det som att man kanske kastar bort sin framtid med familj, barn och ett normalt liv. Man offrar allt det för att sträva efter något som är väldigt svårt att uppnå.
Mark P: – Det finns inget löfte om framgång.
Mark F: – Det finns inget löfte alls. Mycket mer löfte om att misslyckas. Men på samma gång är det ett krig för oss själva att pusha oss igenom allt sånt. Det är lätt att bli bitter när det inte händer något.

Vad har ni för råd till andra band som vill lyckas och nå ut med sin musik?
Mark F: – Det finns så mycket saker. Arbetsmoral är nog det viktigaste. Och att vara medveten om sitt sound, inte följa trender, göra det man vill göra och hitta sin identitet. Att jobba hårdare än alla runt omkring. De allra bästa konstnärerna är de som aldrig sover. Det är det man måste göra, och det kanske man måste göra i några år. Och du måste göra det för att du älskar det, inte för att tjäna pengar. Du måste vara nöjd med att vara fattig för det finns ingen garanti för något annat.

De har haft med en låt i en bilreklam och några andra låtar i tv-serier men säger att de aldrig fallit för att göra något de egentligen inte vill för pengarna eller publicitetens skull. De berättar att de har fått stora erbjudanden som de nekat eftersom de helt enkelt inte vill förknippas med det. Men att ha med sin låtar i tv-serier helt klart har hjälpt dem nå ut till en bredare fanbase.
Mark F: – Det här med att göra reklam för sin musik ser helt annorlunda ut idag än vad det gjorde för tio år sedan. Att göra sånt är inte längre som att sälja ut sig eller att vara osann mot sig själv, det är mer som det nya ”radio”. Många lyssnar inte ens på radio längre. De upptäcker musik genom tv:n istället. Så länge det inte är något program man verkligen inte vill göra är det bara bra. Att ha med en låt på en tv-serie kommer bara hjälpa mer än det skadar.

”Det är inte det bästa vi vet att bli jämförd med någon överhuvudtaget. ”

Och det här med att bli jämförd med MGMT, vad tycker de egentligen om det? Smickrande eller irriterande? De har hört jämförelsen ett antal gånger men tror de som drar den bara har hört en eller två låtar.
Mark F: –  Det är inte det bästa vi vet att bli jämförd med någon överhuvudtaget. Särskilt inte när det är ett modernt band, eftersom de flesta av våra influenser kom för nästan 30 år sedan. Och sen så är våra skivor helt olika varandra. De finns väl några element man man plocka ut och som jag kan förstå, men vi är ju inte likadana. Det är som att säga att New Order är som Depeche Mode för att de båda använder sig av synthar.
Mark P: – MGMT har säkert en del likadana influenser som oss. Men i vår skrivprocess kollade vi inte på något modernt överhuvudtaget. Vi kollade på musik som vi växte upp med, och soul och motown.
Men samtidigt är ert sound väldigt modernt.
Mark P: – Det är det, det finns en viss färskhet i det eftersom vi har teknik som band för 30 år sedan inte hade. På det sättet kan vi blanda det gamla med det nya.

Vilken är den bästa komplimangen ni fått för er musik?
Mark P: – Att Zoolander tyckte vi var bra! Vi var med på Saturday Night Live och Ben Stiller var där och skulle göra en sketch från Zoolander. Vi hade just spelat Pumped Up Kicks och så stack han in huvudet i vår loge och sa ”hey guys that sounded great!”. Och så vänder han på klacken och så är han klädd i full Zoolander-kostym. Det var ganska roligt.

Foster The People på Debaser Medis 17 november.

Det är två dagar innan Foster The People ska spela på Debaser Medis i Stockholm och de verkar uppriktigt förväntansfulla. Mark Foster frågar nyfiket om spelstället som de hört ska vara väldigt fint och om det är nytt eller gammalt.
Mark F: –  Det kommer bli kul att spela här. Vår liveshow är väldigt annorlunda från skivan. Låtarna blir mycket mer verkliga än vad de är när de är inspelade. När vi spelade in dem hade vi inte varit ett band så länge. Nu när vi turnerat med dem så länge har de ändrats och blivit ett med vilka vi är. Oftast så turnerar band tillsammans länge innan de spelar in en skiva. För oss var det tvärtom. Vår liveshow är definitivt något att se och det är bättre än på skiva. Det känns bra att kunna säga så för när vi precis hade spelat in skivan undrade jag verkligen hur vi skulle kunna spela den live. I början var det tufft men vi pushade på och jobbade hårt och ja, ni får se på torsdag helt enkelt!

”Jag skulle älska att göra en skiva som låter precis som Congratulations av MGMT!”

Är ni någonsin nervösa innan en spelning?
Mark F: – Ja, i början var vi jättenervösa. De första fem månaderna av de här året var fasansfulla. Allt hände så snabbt och vi hade inte tid att växa in i det. Plötsligt spelade vi inför en massa folk och jag visste inte hur man skulle vara som frontman. Jag försökte komma på hur jag skulle röra mig och hur jag skulle prata med publiken. Allt det var smärtsamt. Vi alla gjorde konstiga saker på scen som vi jobbat igenom efter att ha sett videos på oss själva. Typ ”alright, gör inte det där igen!”.
Vad för sorts saker?
Mark F: – Jag vet inte, bara awkward saker. Inget galet, bara awkward saker som man tror ser coola ut då och sen när man ser det: ”nja, inte så coolt”.
Mark F: – De första fem månaderna var de svåraste. Men nu känns det bra, vi kan spela inför 50 000 eller 200 personer och känna oss bekväma vart vi än är. Men det tog tid att komma dit.

Foster The People avslutar snart ett års oavbrutet turnerande och planerar att i januari börja jobba med sin andra skiva.
Mark F: – Vi har pratat om det mycket. Varje dag har vi pratat om vad vi vill göra och hur vi vill nå fram till det. Vi är väldigt exalterade över att börja gräva in i det. Jag skulle älska att göra en skiva som låter precis som Congratulations av MGMT!

Kolla in videon till Call It What You Want från debutskivan Torches här nedan: