Intervju med Ben Bridwell från Band of Horses

bandofhorses

INTERVJU: Ett av Bråvalla festivals största headliner-band inom indierock detta år var albumaktuella Band of Horses. Vi mötte frontmannen Ben Bridwell en stund innan spelningen för att prata om  nya skivan ”Why Are You Ok?” som handlar om att ha en fot hemma och den andra ute i världen.

Ben Bridwell överraskar oss med sin glada och positiva personlighet när vi möter honom i ett intervjutält en stund innan kvällens spelning. För att vara huvudmannen i ett av de mest framgångsrika indierockbanden sedan 00-talet är han en down-to-earth och trevlig man som vem som helst skulle vilja dricka en kopp te med. Helt enkelt, en lika varm, mjuk och mysig person som soundet av hans band, Band of Horses.

Hur känns det att vara tillbaka i Sverige?
– Vi kom hit från Norge igår. Jag älskar Stockholm, det är en jättefin stad, men jag har aldrig varit i Norrköping förut. Vi fick ett jättefint hotell här, de gav oss öl och god mat.. Jag är jätteglad att vara tillbaka!

Ni har nyligen släppt nya albumet ”Why Are You Ok?”, hur har det tagits emot hittills?
– Väldigt bra skulle jag säga. Skivan hamnade top-20 på Billboardlistan i USA, radiostationerna har plockat upp mer låtar än förr, så jag tror den mottagits bra… Och om inte så är det också okej, jag gillar den i alla fall! (skratt). Men om man fokuserar för mycket på folks åsikter kan man lätt fastna i det, man hittar allt mer av både bra och dåliga kommentarer, så jag försöker att hålla mig borta från det.

Du läser inte så mycket kommentarer och recensioner på nätet?
– Jag försöker att låta bli. Men ibland skickar någon en länk, och då läser jag. Men oftast försöker jag stänga av det.

Har du någonsin läst en recension där du känt att personen missuppfattat det hela?
– Ofta! Kanske inte helt och hållet, men ofta missuppfattar folk handlingen. Men man kan inte förvänta sig att de ska förstå allt.

Stör det dig?
– Nej, inte direkt. Det stärker nästan tron på vad jag gör. Sen jag blivit äldre har jag brytt mig allt mindre om vad folk skriver. Jag älskar vad jag gör och jag vet att den gör många människor lyckliga.

Finns det något tema på det nya albumet?
– Jag skulle inte säga att det finns ett enda, men ett par stycken. Ett konstant ämne i texterna är att ha en fot hemma och en fot ute i världen. Att resa mycket samtidigt som man har en stor familj hemma är ett intensivt sätt att leva. Man tvingas vara två personer samtidigt. Mycket av det är bekännelser i det här albumet.

Varför valde du titeln ” Why Are You Ok?”?
– En av mina döttrar höll på och knappade på en Iphone, och texten autocorrectades till ”Why Are You Ok”. Hon råkade skicka det till en av mina andra döttrars lärare. Texten var så mystisk, inga skiljetecken eller något. Jag trodde vi skulle hamna i trubbel. Jag skrattade åt tanken att fråga en lärare ”Why Are You Ok”.
– Jag försöker alltid vara närvarande i nuet. Det finns så många lustiga och även sorgliga detaljer att upptäcka, man kan se allt möjligt om man är närvarande i nuet. Det är ett annat tema på albumet.
– Men den där titeln, jag tycker frågan är så rolig. Den låter som en existentiell fråga som jag inte är djup eller sofistikerad nog att komma på själv, så jag är tacksam att min dotter gjorde det.

Har du någonsin fört dagbok?
– Ja, jag har försökt, men jag tycker inte att jag är intressant nog. Jag skulle komma några sidor och sen stanna upp och tänka ”det kommer aldrig komma en stund då jag kommer tycka det här är intressant”. Men däremot har jag många anteckningsböcker där jag skriver ner låtidéer.
Det är inte så organiserat?
– Nja. Jag har ingen ordentlig dagbok, jag tycker inte att min vardagliga existens är intressant nog att dokumenteras.

Vad är en sak du skulle du vilja ändra med dig själv?
– (Funderar länge) Hm. Jag vill inte ändra något med mig själv. Jag är väldigt bekväm i mitt eget skinn.

Tror du på andra chanser?
– Absolut. Ingen tvekan!

Vad är något som många missuppfattar om dig?
– Hm. Damn. Svårt. Kan du upprepa frågan? Hm. Jag känner mig inte missförstådd. Kanske det att om jag är tyst, så är jag inte tjurig. Jag tänker. Jag har inget emot tystnad.

När har du känt din största adrenalinkick?
– Det finns så många. Ett ögonblick är när vi spelade på Roskildefestivalen 2008. Innan spelningen vankade jag omkring bakom gardinerna, en stund då jag försöker fokusera. Jag var lite nervös. Och jag hörde publiken hurra och klappa, det var så högt att jag ville hålla för öronen. Jag började skaka för jag var så nervös. Jag fick en sån enorm kick från alla de människorna som ville se oss spela.

Vad gör dig allra lyckligast?
– Att vara balanserad mellan familjelivet och jobblivet. Att känna att jag gör ett bra jobb i båda delar. Att jag är en funktionell medlem i samhället, att jag bidrar med något.

Intervju av: Rosanna Rundlöf & Gosia Machaczka
Foto: Pressfoto

—-