Rapport från Sweden Rock Festival 2014 – Fredag 6/6

DSC_1785
FESTIVAL:
Fredagen på Sweden Rock Festival var definitivt den dag som bjöd på festivalhelgens bästa spelningar. Kvelertak överraskade, Royal Republic vann publikens hjärtan och huvudakten Black Sabbath gjorde ingen besviken. Vi såg även Heaven’s Basement imponera på Rockklassiker-scenen och vi var på presskonferens med W.A.S.P.s frontfigur Blackie Lawless.

När jag kommer till presstältet under den tidiga eftermiddagen har Janne Schaffer och Lasse Åbergs band Electric Banana Band precis haft presskonferens inför en väldigt liten skara press. Kultbandet är nog ett av de mest otippade banden bland årets artistuppställning. En stund tidigare fick de ett helt publikhav av hårdrockare att sjunga med ”Jag vill bo i en svamp annars får jag kramp”. En sällan skådad syn, men en helt klart rolig grej för Sweden Rock Festival.

DSC_1773

Kvelertak var efter Electric Banana Band det första banden att inta största scenen. Innan Sweden Rock har jag bara hört bra saker om det norska hardcorebandet, och det ständigt återkommande ”du bara måste se Kvelertak”. Ändå blev jag nästan chockad över hur bra det lät. Energin, och hur tajta var de inte? Efter att ha sett så många medelmåttiga hardcore/metal-band så hade jag glömt hur det var att se något i den här klassen. Och då missade jag till och med första låten då sångaren hade trätt på sig en uggla på huvudet. Publiken var väl inte helt igång, men det har nog med den varma temperaturen och den relativt tidiga speltiden att göra. Dessutom har Kvelertak nog en bit kvar innan de kan axla den största scenen till fullo. Hur som helst – det här bandet vill jag verkligen se igen.

Det är en stekhet och dammig eftermiddag, och olägligt nog har någon ledning gått sönder så det finns inget vatten på hela festivalen. Man får känna på hur det är att leva i öken utan tillgång till vatten och det blev tyvärr simpla bajamajor för oss alla under några timmar. Det här med vatten på festivalen är förövrigt en bristvara. Det här med att man inte får ha med sig något vatten in och inte heller någon flaska med kork förstår jag verkligen inte. Har man ändå lyckats smuggla med sig en flaska finns det knappt något ställe att fylla på den. Det enda ställe jag hittade var vip-toaletternas handfat och vid de offentliga vattentoaletterna. De handfaten liknade dock mest en enda lång pissoar så då går man nästan hellre uttorkad. Inte så konstigt att folk blir dräggfulla redan vid 14-tiden.

DSC_1778Vi träffade även gitarristen Hannes Irengård och basisten Jonas Almén från Royal Republic och passade på att rymma undan hettan för en intervju. Det har varit ganska tyst om det svenska rockbandet på sistone, men vi kan vara lugna, en ny skiva är på väg. De förklarade att de på första skivan nog var lite gladare än på den andra. Nu ligger tankarna på att hitta tillbaka till party-soundet igen. Eftersom vi intervjuade Ammotrack dagen innan var jag nyfiken på hur Royal Republic ställer sig till Melodifestivalen. Till skillnad från dem så ligger såna tankar ganska avlägsna för Royal Republic. De vill hellre jobba sig långsamt uppåt än att nå ut till hela svenska folket på en och samma kväll. Det är intressant hur band kan tänka så olika.

Liksom Kvelertak blev jag mycket positivt överraskad av Royal Republics spelning. Även här ser vi exempel på riktigt bra energi och sammanhållning mellan bandmedlemmarna, och vilket drag det var! Otippat nog hade Royal Republics spelning den överlägset bästa publiken under hela festivalen – folk hoppar i takt med händerna i luften och sjunger med, även i de mindre kända låtarna. Jag har sett Royal Republic tidigare, men antingen så sviker mitt minne eller så har de växt något enormt som liveband. Väldigt roligt att se.

På grund av att så många bra band spelade under fredagskvällen valde jag att prioritera bort Black Sabbaths presskonferens. Däremot hann vi den med med W.A.S.P. – det amerikanska rockbandet som slog igenom stort under 80-talets glamrock-scen. Frontfiguren Blackie Lawless möter de förväntansfulla journalisterna i presstältet iklädd mjukisbyxor och en stor hoodie – till synes direkt från sängen. Ja, är man en rockikon så gör man lite som man vill. Det ställdes väldigt mycket frågor om religion och Blackie Lawless berättade även de är ungefär tre veckor från att färdigställa det kommande albumet Golgotha. En något överförfriskad man får på något sätt tillträde till mikrofonen och stammar fram: ”Hallå, vad tycker du om Sverige egentligen?”. Jag vet inte vad som är mest pinsamt, det faktum att han är så pass berusad eller att han ställer en fråga på svenska. Det bjuds i alla fall på många skratt. Vid såna här tillfällen undrar jag verkligen vad rockstjärnorna tror om oss journalister.
– För en sekund trodde jag det här var något sorts test. Förlåt, vad var frågan igen?, säger Blackie Lawless och skrattar innan han berättar att han under 80-talet dejtade en tjej från Sverige och därmed känner till landet väldigt väl.
Samma lilla tjej som under gårdagen frågade Alice Cooper om hans favoritfärg frågar nu Blackie Lawless vilket som är hans favoritdjur.
– En gång såg jag fullvuxen puma utanför fönstret. Jag gick ut för att kolla på den, och vi bara stirrade på varandra i några sekunder. Den var enorm och helt otroligt vacker. Från och med den stunden är det mitt favoritdjur, svarade Blackie Lawless.

DSC_1776

När W.A.S.P. intar scenen en stund senare har en stor publik samlats framför scenen och det bjuds på klassiska låtar som Wild Child, I Wanna Be Somebody och L.O.V.E. Machine. Det roliga är att jag hört alla dessa låtar förut, förmodligen i filmer och på barer, men jag har aldrig insett att det var W.A.S.P. som framförde dem. När jag innan Sweden Rock lyssande igenom banden insåg jag att jag älskar ju W.A.S.P.! Att gå på Sweden Rock Festival är verkligen en utmärkt lektion i rockhistoria för de som inte ens var födda när de här banden slog igenom.

Heaven’s Basement var ett av banden jag såg mest fram emot att se under festivalen. De släppte förra året en fantastiskt bra skiva, Filthy Empire, som fortfarande spelas mycket hos mig. Deras tidigare EP:s är inte sämre de heller – de har faktiskt inte gett ut en enda dålig låt. Att de nu kommer jobba på nästa album är därmed ett glädjande besked. Strax innan de ska gå på Rockklassiker-scenen är området oroande tomt, men fylls ganska snart upp av ett faktiskt ganska stort publikhav. Heaven’s Basement har gjort bra ifrån sig varje gång jag sett dem, och så även denna kväll. Det är rock’n’roll och energi från början till slut, och när sista låten Reign On My Parade presenteras känner jag att de lika gärna skulle kunna spela minst en timme till.

DSC_1783

I stort sett hela festivalpubliken på dryga 30 000 är samlad när Ozzy Osbourne och hans Black Sabbath avslutar fredagskvällen med klassiska låtar som Paranoid och Iron Man – en utmärkt avslutning på festivalens näst sista dag.

Text & foto: Rosanna Rundlöf