Rival Sons på Munchenbryggeriet den 23 november

rivalsons2mag

LIVERECENSION: Sverigefavoriterna Rival Sons tågar genom landet och avklarar tre utsålda spelningar med en lysande avslutning i Stockholm på Munchenbryggeriet.

Redan uppe på Hornsgatan börjar man sälja öronproppar till kvällens spelning och gatan är tom förutom människor vandrandes mot Munchenbryggeriet. Det är tokutsålt och smockat med folk inne i lokalen redan innan klockan 20 vilket är ganska ovanligt för en konsert där snittbesökaren är medelålders män. Publiken är ganska förutsägbar förutom några oväntade kort. På gästbalkongen syns alltifrån Mustasch-sångaren Ralf Gyllenhammar till Mästerkocken Markus Aujalay. Det är riktigt svettigt och jag undrar för en sekund om Munchenbryggeriet borde överväga luftkonditionering innan jag kommer på att hett och svettigt är precis rätt temperatur för Rival Sons.

Long Beach-bandet Rival Sons har efter ett flertal Sverigebesök lyckats få en extremt stor fanskara och har en publik mer hängiven än de flesta andra band. De har sedan 2012 spelat på allt ifrån Debaser Strand till Bråvalla och nu senast som förband till Aerosmith i juni. De har verkligen bevisat att man kan växa som band genom att spela spela spela och att släppa lysande skivor. Det är intressant att ett band kan sälja ut både Stockholm, Göteborg och Malmö och samtidigt vet knappt någon jag känner vilka de är. Det är det som är synd, de få riktiga rock’n’roll-banden som finns idag får inte mycket uppmärksamhet i skuggan av antingen Avicii eller In Flames.

I våras släpptes deras fjärde album Great Western Valkyrie, enligt mig deras starkaste skiva hittills där de visar upp fler nyanser av sig själva men samtidigt behåller sitt 70-talsinspirerade och sexiga rocksound. Vi får bland annat höra rock’n’roll-osande Electric Man, Play The Fool och Open My Eyes och de mer bluesiga och 60-talsdoftande Good Things och Rich And The Poor, samt några äldre spår som Wild Animal och avslutande Keep On Swinging.

Publiken må vara musikälskande och duktigt i tid men de visar de inte mycket energi. De utan ölglas i hand klappar artigt i takt medans de bevittnar den skickliga uppvisningen i sång och gitarrslingor. Det är inte förrän sista låten Keep On Swinging som de faktiskt börjar swinga loss.

Rival Sons är ett sånt band som man undrar om de någonsin gör en dålig spelning och där alla i publiken vänder sig om till sitt sällskap minst tre gånger för att utrycka hur bra det är och shit vilken röst han har. Jay Buchanan alltså. För att inte glömma gitarristen Scott Holidays skicklighet. Efter varje enstaka låt får de så mycket applåder och jubel i en ljudnivå ett annat band bara skulle få efter en hel avslutad konsert.

Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag sett Rival Sons, men klart är att jag aldrig tröttnar och det verkar inte resten av Sverige heller göra. Om de fortsätter pricka in Sverige-datum i den här takten lär det inte dröja länge innan vi får se dem igen, frågan är hur de ska kunna toppa tre utsålda Sverige-spelningar på rad, vad är nästa steget? Egentligen hoppas jag att de aldrig kommer behöva en större scen för Munchenbryggeriet är i helt perfekt storlek för Rival Sons.

Text: Rosanna Rundlöf
Foto: Pressfoto/Rosanna Rundlöf

DSC_0815