Ten years in hell – Copenhell levererade under sitt jubileum!

Den hårdaste och lätt den mysigaste lilla festivalen i Greater Copenhagen, Copenhell, firade i år 10-årsjubileum under parollen”Ten years in Hell”. Och det levererades – på hög nivå: allt från band till festivalupplevelse. Alla 28 000 besökare håller nog med. Häng med när vi betar av festivalen och varvar högt med lågt.

På onsdagseftermiddagen anlände vi till vårt färdiguppslagna tält på festivalcampingen. Vi slängde snabbt in vår utrustning och attiraljer och drog mot entrén för att hämta ut våra festivalband. Några smidiga minuter senare stod vi äntligen på plats, inne på festivalen med en varsin öl i handen i solskenet och såg fram emot fyra dagars 10-årsfirande.

Vi har besökt Copenhell vid fyra tillfällen tidigare och vi har aldrig blivit besvikna. Det är en sjuk skara band och artister som passerat förbi på Copenhells scener på Refshalvön. Eller vad sägs om Iron Maiden, Mailyn Manson, Black Sabbath, Danzig, Alice in Chains och Judas Priest.
Och i år väntade Stone Temple Pilots, Slipknot, Lamb of Gods, Clutch, Kvelertak, Scorpions och svenska Amon Amarth, för att bara nämna några.

Well, well. För vår del blev premiärdagens band: 1000Mods (G), Eagles Of Death Metal (US) och Katatonia (S). 0-årsfirandets första dag innebar bara gig på scenen Pandaemonium men det var en bra start. Eagles of Death Metal var det starkaste kortet denna kväll på denna scen och giget var väldigt bra. Det gungade av riff och förväntansfulla och laddade besökare.

Vi träffade på trevligt folk från faktiskt alla fem länder i Norden. Sån jäkla stämning och med gott danskt hygge… Men då kom skyfallet! Det var helt enkelt bättre att fly än illa fäkta. Första dagen i jubiléets helvete var till ända.

Torsdagsmorgonen innebar en lätt brist på vätska. Åtminstone i kroppen, för inne i tältet låg vissa attiraljer och flöt efter kvällens hällregn. Nåväl, Stone Temple Pilots (US) stod först på dagens lista. Och här kommer en negativ aspekt. Vi knallade bort mot entrén 45 minuter innan spelstart och chockades totalt av den gigantiskt långa kö till insläpp.

Som ackrediterade journalister hade vi tillgång till ingången R.I.P:en. De hade EN kö-linje öppen och här stod vi och var rädda att missa hela konserten. Det var inte så bra organiserat. Men som de charmiga murvlar vi är så snackade vi oss igenom hela kön och fick komma in och fick se större delen av 90-tals hitsen liras på Helviti. Det var ett väldigt habilt och bra gig. Refused (S) tog vid strax efter, på Hades. Slänten vid scenerna blev utgångspunkten eftersom banden vi skulle kolla, avlöste varandra framför denna. Slash feat. Myles Kennedy (US), Halestorm (US) och till slut Tool (US). Fullt ös på den dagens konserter – minsann.

 

Fredagen anlände och svensk midsommar firas absolut bäst i Köpenhamn och på Copenhell. Helviti var den enda scenen som fick besök av oss denna dag. Trivium (US), Lamb Of God (US) och Slipknot (US). Bättre tryck än gårdagen och denna dag var helt klart den bästa hittills. Det var (så klart) bra ös på de amerikanska artisterna och publiken höll sin del av avtalet, med allt från gungande armar till moshpits. (Copen)hell kan knappast inte kännas mycket hetare än så.


Lördag. Sista dagen i helvetet. Vi gick runt och tittade på allt från skärp, solglasögon till bildemonteringen på Smadreland och bisarra uppvisningar i Purgatory.

Jubiléet till ära såldes det inne på R.I.P-området en craftbeer vid namn Copenhell IPA 6,66% Fantastiskt god och är det ten years in hell måste bara en sådan testas. While She Sleeps (UK) blev dagens första band. Vi såg detta gig från R.I.P-läktaren bredvid Pandaemonium. Tyvärr missade vi totalt att sångaren (Lawrence Taylor) hoppade ner från scenen, korsade publikhavet och slank in på R.I.P-området. Först när han klättrade upp på räcket, ett par meter från oss och gjorde ett stagedive ner bland publiken kopplade hjärnan. Glenn Hughes (UK) rev av lite Purple hits på Hades och efter det kom Amon Amarth (S) in på Helviti och rockade skiten ur allt och alla! Pursuit Of Vikings var öppningslåt. Dueller med svärd av vikingar ersattes med öldrickande ur horn. Det behövs knappast sägas men det var inte många armar som inte var i luften under denna konsert.

Amon Amarth ersattes därefter av ett (All Star Jam) av gamla klassiker av grädden av danska heavy metal-musiker. Allt från ACDC till Motörhead revs av. Givetvis fick ju den bortgångna Kim Larsen också hyllas med en låt. Bra arrangemang!

Rob Zombie (US) och Dimmu Borgir (NO) malde på bra på sina gig och lämnade nog ingen besviken. Kvällens huvudband bestod av Scorpions (Ger). Bra ös och bra låtval. Bäst i setet var ett galet bra medley från de gamla plattorna. Kvällens sista band för blev Kvelertak (NO). Detta band har vi sett och hyllat förr. Och giget på Copenhell lämnade oss inte besvikna. Riktigt bra!

Varma, sköna dagar i helvetet 2019 är över och vi väntar nu med spänning vad nästa års festival har att erbjuda. Hell ain´t a bad place to be, som ett känt hårdrocksband sjunger.

 

 

 

 

 

 

Tags: