Intervju: Young Guns – vägen mot album nummer två

 

När sångaren Gustav Wood och hans turnéledare kommer gåendes över festivalområdet på Siestafestivalen får jag får flashbacks från första gången jag intervjuade Young Guns i september förra året på Moshpit Open-festivalen. De var ett av banden jag fastnade särskilt mycket för på den festivalen och jag förstod inte hur de bara kunde ha 20 000 facebook-likes. Idag har de mer än dubbelt så många. Scenen som Young Guns ska spela på på Siesta! är inte mycket större än den gången, men hemma i England är de fortfarande i toppen av nya alternativerockband. Frågan är om de kan ses som nya längre, då de just nu är i arbetet av deras andra skiva. Gustav Wood känner helt klart av pressen: ”Jag antar att vi är i ett stadium där vi alla känner att det andra albumet antingen kommer göra något riktigt bra för oss, eller så kommer vi falla i glömska.”

För övrigt är Young Guns sig lika, förutom att Gustav sedan sist träffades i höstas fått en ny hårfärg och blivit blond.
– Jag var uttråkad inatt, förklarar Gustav när jag kommenterar den nya hårfärgen och vi går in i en sal som på festivalen används som cateringrum.

Han berättar att de är lite trötta eftersom de gick upp tidigt för att flyga till Köpenhamn och sedan åka vidare till Hässleholm.
– Vi har skrivit mycket på sistone, det har varit mycket sena nätter, säger Gustav. Och vi har gjort mycket australiensk press så det måste man göra antingen runt midnatt eller riktigt tidigt på morgonen för tidsskillnaden.

Young Guns har arbetat med uppföljaren till All Our Kings Our Dead i cirka två månader när vi möts, och kommer den här sommaren åka till Thailand för att spela in den. Så varför just Thailand kan man undra?
– Det är lite galet, medger Gustav och fortsätter:
– Första albumet var en väldigt uttröttande process. Vi spelade in den i ett pytteliten studio i östra London och sov på golven om nätterna. Ibland kunde vi gå två dagar utan att sova för vi var tvugna att stressa för att hinna spela in allting. Och så blev vår producent sjuk och det var överlag ingen trevlig period men vi var tvugna att göra det eftersom vi inte hade tillräckligt med tid eller pengar.
– Den här gången har vi ett skivbolag som hjälper oss så det här var ett alternativ och Thailand är ganska billigt. Och det är en världsklassstudio, efter oss senare iår ska Jay Z dit till exempel! Så det är galet men när vi fick erbjudandet kände vi bara yes vi måste åka dit! Vår producent känner killen som har studion och det är en privat studio med privat strand och allt.
– Men den egentliga idén var att åka någonstans där man är isolerad från allt vi känner till och är vana vid. Det ska förhoppningsvis hjälpa oss skapa med att något nytt och kliva ur vår trygghetszon. Vi vill verkligen göra ett andra album som är speciellt. Men vi får se hur det blir!

”Vi försöker inte återuppfinna hjulet, bara bli ett bättre band. ”


Berätta om den musikaliska utvecklingen!
– Det har blivit bättre! Jag tror det är lite bredare. Jag tror vi fokuserar mer på kvaliteten i låtarna. Men vi är fortfarande mitt uppe i skrivprocessen så vid det här stadiet kan det sluta med att det låter precis hur som helst. Men vi försöker alltid tvinga oss själva till att bli ett bättre band. Jag skulle kanske kunna säga att det är lite mer förfinat. Vi försöker inte återuppfinna hjulet, bara bli ett bättre band.

Ni behåller ert sound?
– Ja, även om vi alltid försöker prova nya saker och pusha på våra gränser så kommer vi fortfarande låta som Young Guns.

Känner du någon press inför att skriva album nummer två?
– Ja, det är mycket press. Men det är det alltid. Det fanns det även i det första. Och vi lägger alltid stor press på oss själva vad vi än gör. Även om det inte är någon annan som säger vad vi behöver göra och så, så har vi alltid oss själva som säger ”fuck this has to be good!”. Så det finns mycket press för tillfället och jag känner defintivt av det. Men det är också lite av en positiv sak för det tvingar en att arbeta. Och det är okej!

Vad har annars hänt sen sist, ni har turnerat med All Time Low?
– Mycket har hänt! Och ja, det var en riktigt bra turné för oss. Och när den var klar spelade vi två kvällar på Brixton Academy vilket var fantastiskt för oss. En av de kvällarna var en kille som promotar Soundwave festival i Australien där och han blev så imponerad att han bokade oss dit vilket är riktigt roligt!
– Efter All Time Low turnén var vi hemma några dagar innan vi åkte tillbaka till europa för några headlinespelningar med Deaf Havana. Efter det har det varit ett fåtal spelningar då och då men mest har det bara varit skrivande.

Ni gör inte så mycket spelningar just nu?
– Nej, knappt några. Det känns lite konstigt eftersom vi är ett turnernade band och det är genom det vi existerar och är vana vid. Men vi försökte ta oss lite utrymme för att kunna skriva. Vi skulle egentligen kunna turnera för all framtid men om albumet inte är bra nog är det ingen mening med det, för då kommer det ta stopp.

Vilken typ av framgång betyder mest för dig?
– Kanske är inte framgång ordet, jag bryr mig inte om hur mycket pengar jag tjänar och så, men det jag bryr mig om är att känna att vi gjort det bästa vi kan. Jag känner när vi vet att vi gjort en bra låt. Även om radion inte gillar den eller whatever, det spelar ingen roll. Om man själv vet att det är en bra låt är det det enda som räknas. Och det är det vi försöker göra, bli så bra vi bara kan så vi själva kan vara stolta över det. För jag tror att om man skriver något man egentligen inte gillar bara för att det kanske kan ge pengar skulle man nog känna sig ihålig. Man skulle aldrig känna att det var ens eget material. För mig är att känna sig stolt den bästa framgången.

”Jag antar att vi är i ett stadium där vi alla känner att det andra albumet antingen kommer göra något riktigt bra för oss, eller så kommer vi falla i glömska.”

När kände du så senast?
– All Time Low turnén var en sån grej för oss. För vi spelade det bästa vi kunde och publiken var fantastisk mot oss. Det kändes som en framgångsrik turné. Det var en riktigt bra känsla. Och alla andra band var snälla mot oss. Det kändes som att vi uppnått något.
– Men efter det har vi skrivit en del låtar till nya skivan som jag är riktigt stolt över och som jag tycker är de bästa vi gjort hittills. Så det känns bra.
– Fortfarande känner jag mig nervös inför andra albumet, men vi försöker att inte oroa oss för mycket om det. Man kan lätt bli distraherad av att gå runt och tänka på vad andra ska tycka.
– Jag antar att vi är i ett stadium där vi alla känner att det andra albumet antingen kommer göra något riktigt bra för oss, eller så kommer vi falla i glömska. Band kommer och går snabbt och det kommer nya hela tiden. Vi är lyckliga nog att åtminstone i England få vara i toppen av nya engelska band, och självklart vill vi stanna där. Det finns alltid en liten oro att folk ska glömma vilka man är. Men det är en risk man får ta.

När tror du nya skivan kommer komma ut?
– I slutet av året, I början på nästa. Vi kommer släppa en singel senare i år men jag vet inte riktigt hur mycket information jag får ge ut om det just nu s唦

Vad kan vi förvänta oss av spelningen ikväll?
– Jag vet inte! Jag vet inte hur det kommer vara ikväll, ingen aning ifall någon vet vilka vi är här. Sen har vi ju inte spelat något på några veckor nu så man kan antagligen förvänta sig att vi kommer gå ut där och ha roligt för när man är fast i studion och skriver är det alltid trevligt att få gå ut och spela inför folk igen. Men vi får se hur det går, det kommer bli roligt!

Känner du till något av de andra banden som spelar på den här festivalen?
– Inte riktigt, nej. Vi känner två av killarna från Asking Alexandria väldigt vagt, men bara så vi skulle säga hej. Vi träffades på en bar för något år sedan och delade en taxi. Men nej, inget annat. Har faktiskt inte hört talas om många av de som spelar!

Vilken är den bästa konserten du någonsin varit på?
– Antagligen At The Drive-In på en jättelitet ställe i London som heter Barfly. Jag brukade älska At The Drive-In när jag var kanske 14,15. De hade en energi och passion som var helt fantastisk. Det var verkligen speciellt att se dem i en lokal med 50 personer och jag kommer aldrig glömma det.

Har du något annat du vill tillägga?
– Bara till alla som väntar på mer musik från oss – tack för att ni väntar och ha tålamod med oss för vi försöker göra den bästa skivan vi kan göra. Många undrar när vi kommer tillbaka till europa men vi kommer tillbaka, det håller på och planeras och kartläggas i denna stund. Vi kommer förhoppningsvis komma tillbaka i slutet av året.

– – –

Läs även intervjun från deras besök i Sverige i september förra året här!

Och kolla in videon till låten ”Stitches”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Please reload

Vänta ...