Intervju: Underoath om kristendom och sitt nya sound


Florida-bandet Underoath har varit ett av de främsta namnen på metalcorescenen sedan början på 00-talet, och nyligen besökte de Sverige då de spelade på Peace & Love i Borlänge. Vi träffade deras nya trummis Daniel Davison som berättade hur det var att kliva in i bandet för drygt ett år sedan och deras kommande musikaliska planer. Och är de egentligen ett kristet band eller inte?

Underoath kom fram till Peace & Love dagen innan och hann med att kolla in lite band, som Atmosphere och M.I.A. De är i europa för endast två spelningar, en idag och en imorgon i Danmark innan de åker tillbaka till USA. Underoath spelade här i mars förra året, men det var innan Daniel var med i bandet. Han gick med i bandet i april, precis efter den europaturnén. Men han berättar att han varit i Sverige en gång förut med sitt gamla band Norma Jean då de otippat nog spelade in två videos i Skellefteå.

Daniel är nöjd över hur allt funkat för honom med att som ny medlem kliva in i bandet.
– Ja, det har varit toppen, jag kan inte klaga.
Inga svårigheter?
– Nja, inte direkt. Förutom att behöva lämna min fru hemma för en månad eller två men så har det varit sedan jag började turnera för tio år sedan så jag är van vid det. Det är antagligen den värsta delen.

Hans gamla band Norma Jean turnérade en del med Underoath förut och de växte på ett sätt upp tillsammans. På så sätt lärde de känna varandra, och en dag ringde de upp Daniel.
– De ringde mig och undrade om jag ville komma och jamma med dem så snart som möjligt. Så jag sa yeah, sure! Tre dagar sedan var jag där och spenderade en vecka med dem och det gick riktigt bra så jag fick stanna och skriva klart skivan med dem.

Den förra trummisen Aaron Gillespie lämnade bandet för att han ville göra något annat på det musikaliska planet, och han hade sitt andra band The Almost så han bestämde sig för att enbart satsa på det. Så har det varit med en rad andra medlemmar i Underoath, men Daniel ser sig själv stanna i bandet för en lång tid framöver.
– Ja, definitivt. I’m enjoying it!

Förra året släpptes Underoaths senaste skiva Disambiguation, alltså den första skivan som Daniel var med att göra.
– Jag älskar den och är väldigt nöjd över den, säger han. Det var roligt att göra den och responserna har varit bra.

Vad kan du berätta om den musikaliska utvecklingen?
– Den är helt klart ett steg framåt för Underoath. Den gamla trummisen sjöng en hel del också, nu gör vår sångare Spencer både screaming och sång. Det är en uppenbar skillnad. Med det elementet borta har soundet blivit mer moget. Förut kunde soundet dra till sig en yngre publik, det var mer poppigt. Nya soundet är inte lika poppigt. Det är mörkare och hårdare, det är en ganska stor skillnad.
Har ni några nya låtar på gång än?
– Vi har alla skrivit lite för oss själva, inte tillsammans som band än. Vi har alla våra egna idéer. Jag tror vi kommer göra två turnéer till och sen tar vi ledigt i två månader för att göra en ny skiva.
Vart är ni på väg musikaliskt i framtiden tror du?
– Det är hela tiden diskussioner om det inom bandet, vad som influerar och inpirerar oss och vart vi vill hamna med nästa skiva.
Är det svårt att få alla att samsas?
– Det är det, särskilt eftersom vi har sex medlemmar med helt olika personligheter och intressen. Och allt eftersom vi blir äldre vet vi alla vad vi vill. Jag kan tänka mig att för fem år sedan var det lättare eftersom alla var yngre. Så var det med mitt förra band, när vi var yngre var alla på samma plan och ville göra samma grej. När man växer upp kan man ibland växa åt olika håll. Men det funkar, det är inte omöjligt men det är en utmaning. En rolig utmaning.

Väldigt ofta beskrivs Underoath som ett kristet band. Men så är det inte längre. Daniel var som de flesta i bandet kristen fram tills två år sedan då han ändrade sin tro.
– Det var av många anledningar. Jag började fundera och ifrågasätta min tro och religion. I början kändes det fel att jag ifrågasatte det men sen började det kännas bekvämt. Det ledde in mig på en ny väg som inte var kristendom och jag bestämde mig för att följa den vägen.
– Jag är nöjd med det, jag är inte emot kristendom nu eller så. Många av mina vänner och de flesta i bandet är kristna. Vissa i bandet är fortfarande mer insatta än andra, medans en del börjar som jag ifrågasätta sin tro. Men med mig i bandet kan vi alltså definitivt inte längre ses som något kristet band.

Hur skulle du beskriva Underoath för någon som aldrig hört talas om er förut?
– Det är alltid en svår fråga. Jag skulle säga att det är heavy och med både sång och screaming. Man skulle kunna jämföra den med Deftones, iallafall den nya skivan.
– I början stod Underoath ut för de var ett av de första banden att mixa sång och screaming på det sättet, och även att tillföra electronics in i heavy musik. Och vi försöker alltid göra intensiva och passionerade liveshower.

– – –

Daniel från Underoath om…:

… fritiden på turné:
– Jag gillar att bara gå omkring i städerna, och om jag har vänner där träffas vi och hänger. Kanske kollar in någon bra lokal restaurang eller bar. Och så gillar jag att kolla in parker och hyra cyklar och åka omkring!

… deras fanbase:
– Det är verkligen utspritt. Det finns folk som gillar metal som Slipknot och sånt. Och så finns det trettonåringar och folk upp i trettioårsåldern som lyssnat på Underoath i nästan tio år.

… sin favoritmusik just nu:
– Jag har lyssnat mycket på nya Radiohead-skivan i stort sett varje dag på sistone. Och nyaste Blonde Redhead-skivan ”Penny Sparkle” är riktigt bra.

… sina svenska favoritband:
– Refused, och så är vi  gamla vänner med Blindside. Och Mesuggah är härifrån va?

… sitt bästa tips för andra band som vill lyckas:
– Öva med ditt instrument varje dag. Skapa musik du själv älskar, följ inga trender och oroa dig inte för vad andra ska tycka. Gör bara den musik du vill göra och spela den med passion.

– – –

Här är videon till In Divison från senaste skivan Disambiguation:

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Please reload

Vänta ...