Billy Talent: ”Att turnera suger, men att spela live är fantastiskt!”

Billy Talent1

INTERVJU: Det kanadensiska punkrockbandet Billy Talent släpper nu i dagarna sin femte skiva Dead Silence och firar nästa år 20 år som band. Rocksoul.se träffade sångaren Ben Kowalewicz och trummisen Aaron Solowoniuk när de var i Stockholm och spelade på Berns i somras.

Ben och Aaron sitter i ett rum på Berns när vi möter dem en solig måndag i juni. Ben lyfter upp sin tallrick och frågar artigt om jag vill ha mat. De kom fram till Sverige dagen innan och har gått runt och sett sig omkring.
– Jag hade velat shoppa något men allt är så dyrt, säger Ben.

Billy Talent spelade i Sverige på Arenan 2010 och 2007 på Pier Pressure i Göteborg.
Har ni några minnen från era tidigare besök här?
Aaron: – Jag kommer ihåg att vi träffade Bam Margera en gång när vi var i Sverige!
Ben: –  I Göteborg på Pier Pressure. Vi gick ut till en bar tillsammans. Deryck från Sum 41 var också med. Det var verkligen länge sen!

Nästa år har ni hållit på i 20 år som band, är ni fortfarande lika exalterade inför att åka på turné och göra spelningar?
Ben: – Jag skulle säga att jag är exalterad inför spelningarna men inte inför att åka på turné. Jag vet att det kanske låter konstigt. Att turnera suger, men att spela live är fantastiskt!
Varför suger det?
Ben: – Det är mycket resande och mycket dötid. Men när man lever i nuet och man har många människor framför sig och det är bra energi, det är då det är spännande!
Vad är det svåraste med att turnéra?
Aaron: – Att vara iväg från sin familj.
(Ben instämmer)
Ben: – Men vet vi vad, vi borde inte klaga. Aldrig någonsin igen! Folk jobbar på olika ställen runt om i världen och de är inte lyckliga. Men vi får göra något vi älskar. Det finns för och nackdelar till allt, och med vårt jobb är det många fördelar och väldigt få nackdelar.
Ni borde vara lyckliga!
Ben: – Ja!

Billy Talent släpper den 11:e september sin femte skiva Dead Silence, som när viDSC004661 möts ännu är obetitlad. De har då just släppt låten Viking Death March.
Vad handlar den låten om?
Ben: – Den handlar om att stå upp för sig själv och tro på att om det är något man vill ha här i världen så kan man få det. Men man måste kämpa för det, man kan inte bara sitta där och hoppas att det kommer till en.
Skulle ni säga att den låten representerar hur resten av skivan låter?
Aaron: –  Ja och nej. Det är många snabba och hårdare låtar, och några lättare och mjukare låtar. Men kvaliteten på inspelningen är ungefär likadan som resten av skivan. Vi la ner mycket tid på att få soundet att låta så bra som möjligt! Vi är väldigt stolta över det.
Har ni något titel för albumet än?
Ben: – Nej. Men vi är nära! Vi borde ha det klart inom nästa vecka. Vi har några idéer men vi är inte säkra på vilket vi gillar bäst.
Är det svårt att välja något som känns bra?
Ben: – Ja, speciellt eftersom vi döpte våra förra till 1, 2 och 3. Och nu plötsligt har vi en ny skiva. Det blir en stor grej. Folk kommer att uppmärksamma det!

”Vi har spelat tillsammans så länge nu att om vi inte hade hittat vårt sound ännu så kanske vi borde sluta försöka.”

Känner ni att ni hittat det sound som verkligen är hur ni vill att Billy Talent ska låta?
Ben: – Well, nästa år kommer vi fira 20 år som band tillsammans. Vi har spelat tillsammans så länge nu att om vi inte hade hittat vårt sound ännu så kanske vi borde sluta försöka. Vi har hittat det, men jag jobbar fortfarande på min röst!
När hittade ni det?
Ben: – Jag tror vi kom på vad det var vi passade bäst till att göra var runt 2000. När man är ung och spelar musik försöker man mixa in många influenser, och tänker ”jag vill låta som Nirvana”, ”jag vill låta som ”Rage Against the Machine”. Men efter ett tag börjar man få in sina egna idéer. Och när det händer hittar man sin identitet.
Hittar ni fortfarande inspiration från andra band?
Ben: – Ja! Jag lyssnar mycket på mina väns band Metric. De är ett electronic-band. Jag fick nyligen deras nya skiva. De inspirerar mig på det sätt att jag vet att de är bra människor som gör bra låtar. Det får mig att vilja vara så också. Det ger en motivation!
Känner ni er alltid inspirerade till att skriva musik eller har ni perioder då inget kommer ut?
Ben: – Ja! Jag går igenom det ofta. Jag sitter där med papper och penna och ingenting att skriva om. Och ibland ligger man i sängen 4 på morgonen och tänker ”oh my god!”, rusar upp och skriver frenetiskt ner saker man kommit på. Sen vaknar man igen och läser det och fattar inte vad det man skrivit betyder.
– Jag tror inspiration kommer till en, precis som med allt annat i livet. Man vet att man inte alltid kommer vara på bra humör, eller alltid ledsen. Man får ta det som det kommer.  Det är väldigt svårt för mig att tänka sig att något sätter en pistol mot huvudet och säger ”var kreativ!”. Det kommer naturligt genom konversationer, vänner och omständigheter i livet.

Är det någon av era låtar som betyder mest för er eller som nu är mest stolta över, eller är det som att välja bland sina barn?
Ben: – Ja typ, haha. Det finns många låtar. Men jag gillar verkligen White Sparrows. Den är vacker.
Ben slänger en blink på sin tatuering på armen.
Aaron: –  Det finns en ny låt på skivan som heter Dead Silence, som jag tycker är helt fantastisk.

Tror ni att ni kommer hålla på med musik resten av livet?
Ben: – Jag hoppas det! Jag kan inte se mig göra någonting annat. Jag är inte bra på något annat. Inte för att jag påstår att jag är bra på det här… Haha. Men jag är verkligen inte bra på andra saker!
Aaron: –  Vi får se hur länge vi kan hålla igång det här. Som minst till vi är 60.
Ben: – Jag tror dock vi kommer sparka vår basist Jon snart. Han har varit så konstig på sistone.
Aaron: –  Vi vill skaffa någon yngre.
Ben: – Haha, ja! Eller en kvinnlig basist, det skulle vara awesome.
Så vad är det som får er att fortsätta göra det här, vad är er drivkraft?
Aaron: – Jag tror bara vi är som vi är. Det är svårt att förklara.
Ben: –  När det är allt man känner till har man inte riktigt något alternativ. Man bara gör det. Det har blivit en del av en själv. Skulle man inte göra det skulle det vara som att ta bort en del av sig själv.
– Jag har vänner som är musiker som aldrig vill turnera igen, de känner sig klara med det. Så skulle vi aldrig säga. Nu när vi jobbat med skivan ett tag är det trevligt att få komma ut och sitta i ett vackert rum i Sverige och möta nya ansikten. Det är väldigt coolt.

Hur ska ni fira ert 20-årsjubileum som band?
Ben: – Vi kommer nog hitta på något speciellt.
Aaron: – Hela året kommer nog bli speciellt. Men den första juli kommer bli något extra!
Vad hände på den dagen?
Ben: – Jag tror det var då vi släppte vårt första ljudband i Orangeville, 1993.
Visste ni då att ni skulle hålla på i tjugo år?
Ben: –  Nej. Vi ville väl det. Men jag menar, man tror väl aldrig att man ska hålla på med något i tjugo år. Kanske man inte ens skulle vara vid liv.
Kanske ni inte tänkte så långt.
Ben: – Nej, jag tänkte inte så långt. Jag tänker oftast bara på vad som ska hända under den kommande dagen.

Finns det något folk skulle bli överraskade över att få veta om de hängde med er i en dag?
Ben: – ”De där var ju inte alls coola”.
Aaron: – Vi är nördar i hemlighet.
Ben: – Vi är väldigt down to earth och vanliga människor. Vi har våra onormala sidor, men för det mesta så är vi bara vanliga killar.

Har ni några musikrelaterade tatueringar? Förutom White Sparrows.
Ben: – Jag har mina tre favoritsaker ”friends, family and music” tatuerat på armen. Jag skaffade den när vi var i Skottland. Jag har också en jag skaffade på Warped Tour på bröstet, det står ”Never give up”. Jag gick upp på scen tjugo minuter efter jag skaffade den, det dödade mig nästan!

”När man får möjligheten att uppträda live vill man aldrig att publiken ska få känslan av att man inte uppskattar det man gör eller att man jammar i studion. Man måste bara få ut allt man har. ”

Vad vill ni lämna publiken med för intryck när de går ifrån en Billy Talent-spelning?
Ben: – Vi vill lämna ett intryck av att rock’n’roll fortfarande lever och mår bra, att man ska vara en god människa och sprida bra energi.
Vad tänker ni på när ni står på scen?
Ben: – Mata min hundar… haha.
Aaron: – Det är lustigt, ibland vandrar tankarna iväg och man kommer på sig själv med att tänka på något helt annat än låtarna och spelningarna och man bara ”vänta nu, nu måste jag gå tillbaka till det här”.
Ben: – Jag försöker vara närvarande och leva i nuet. Och ibland händer det att jag glömmer texterna! Ibland försöker jag ersätta texterna med roliga textrader men sen blir det fel eftersom jag tänker för mycket.
Ni verkar väldigt lugna och avslappnade nu när ni sitter här, men på scen är det lite annorlunda. Är att uppträda ett sätt att få ut sina aggressioner?
Ben: – Jag antar det, ja!
Aaron: – När man får möjligheten att uppträda live vill man aldrig att publiken ska få känslan av att man inte uppskattar det man gör eller att man jammar i studion. Man måste bara få ut allt man har. Det är något vi fyra värdesätter högt. Vi tar det verkligen inte för givet.

Har ni något motto?
Ben: – Ät inte gul snö!
Aaron: – Behandla andra som du själv vill bli behandlad.
Ben: –  Den gyllene regeln.

TEXT: Rosanna Rundlöf
FOTO: Pressfoto

Kolla in videon till Viking Death March!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Please reload

Vänta ...