MAD TOUR på Fängelset i Göteborg 20/10

LIVERECENSION: MAD TOUR med bl.a. Aim For the Sunrise och Intohimo spelade på Fängelset i Göteborg den 20 oktober. Här är Rocksoul.se’s skribent Nicklas Gunnarssons recensioner från kvällen!

Aim For The Sunrise – 3/5
Kvällens första stora band är Aim For the Sunrise, som jag kritiserade ganska rejält när de spelade här senast. Antagligen är det inte min förtjänst, men killarna hade tagit sig samman rejält idag. Bortblåst var den kassa attityden som jag gnällde mycket på, och istället var man till och med lite glada, även om tuffa-killar-stilen var kvar. Publiken blev inbjudna att leva med lite, vilket de gjorde, och då var alla glada och nöjda.
Bandet valde att enbart spela låtar från debutskivan som släpptes i veckorna. Rolig idé, och fungerar nästan hela vägen igenom. Saken är den att Aim for the Sunrise inte har tillräckligt mycket olika låtar för att vara riktigt intressanta, deras största minus. När man då väljer bort det gamla materialet som sticker ut blir det lite enformigt. Men de lyckades omvärdera min syn på dem, så något gjorde de rätt.

Intohimo – 4/5
Intohimo har det inga andra band idag hade, passion, vilket lustigt nog är vad Intohimo betyder på finska. De har musik som berör, och de brinner för det de gör som få andra. Med rykande färska låtar och nyvunnen spelglädje kastar de sig ut mot publiken och visar vilka de är. Ingenting göms undan eller anpassas, både lugnt och vilt spelas som bandet behagar. Saken är den att Intohimo inte alltid är särskilt party. Det kommer istället från hjärtat. Att låta hela publiken sjunga och hoppa omkring för mycket är överflödigt, det låter ju faktiskt bättre när bandet får göra det dem är bra på: att helt enkelt spela musik. Istället för att flyga omkring funkar det rätt bra att bara stå och blunda och lyssna på känsloparaden.
Dessutom är Intohimo tekniskt geniala. Sången är grym, stränginstrumenten likaså, men jag pratar framförallt om trummorna. Stön. Hur gör han? Det är faktiskt lite skrattretande att den bästa livetrummis jag sett spelade i en lokal för inte mycket mer än hundra personer som inte var full, med kass belysning.

TEXT & FOTO: Nicklas Gunnarsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Please reload

Vänta ...