Sabaton om Stockholms-spelningen: ”Det var gåshud på många ställen kan jag säga”

Sabaton-2012
INTERVJU: Sabaton om att spela live, guldskivor, stalkers, och deras artiga japanska fans. Rocksoul.se mötte sångaren Joakim Brodén och gitarristerna Chris Rörland och Thobbe Englund från bandet på deras skivbolagskontor dagen efter spelningen på Arenan den 21 oktober.

Vad tycker ni om spelningen igår?
– Det var kul som fan!, instämmer alla.
Joakim: – Det var gåshud på många ställen kan jag säga. Fan vad kul det var. Jag har alltid gillat att spela på Fryshuset men föredrar egentligen Klubben där det är lite mindre. På Arenan ska de alltid ställa kravallstaketen så långt bort! De tycker att fotograferna ska få plats, men va fan, skit i fotograferna! De får väl trängas lite, det är ju fansen vi är här för.
Det är ju roligare för publiken att få komma lite närmre.
Joakim: – Ja, och vi tycker det är mycket roligare också!
Chris: – Vi har gjort festivalspelningar där publiken står hur långt bort som helst, det är skittråkigt!
Joakim: – Jag tycker det är som bäst när man kan huka sig ner och sträcka ut handen och kunna nå folk.

Hur var Stockholmspubliken?
Joakim: – Det var bättre än jag hade hoppats på! Svenskar är ju inte världsbäst på att vara galna. Men igår var fan söndag och publiken var jävligt på ändå!
Chris: – På hemmaplan får man alltid en bättre connection.DSC00675

”Det är därför jag älskar att vara på scen. För det är bara nuet som existerar.”

Vad brukar ni tänka på när ni står på scen, händer det att ni börjar tänka på något helt annat?
Joakim: – Ibland, tyvärr. Men väldigt sällan. Det är kanske en gång per konsert som man upptäcker att tankarna kan gå iväg på annat. Kanske inte direkt på att jag ska tvätta imorgon utan något man ser i publiken som får i väg tankarna på något annat. ”Oj, den här personen har jag träffat förut, jag känner igen det där ansiktet, undrar om vi drack öl tillsammans i Belgien?”. Men sen kommer jag på mig själv ”Vad fan gör jag, jag ska ju sjunga!”.
Chris: – För mig är de bästa gigen när tankarna inte springer iväg för då är man så jävla här och nu.
Joakim: – Det är därför jag älskar att vara på scen. För det är bara nuet som existerar. Det som hände för en sekund sen finns inte, och det som ska hända om en sekund finns inte.

Hur gör ni för att peppa upp er om ni känner er opeppade eller nere innan en spelning?
Joakim: – Eddie Meduza funkar bra! Lyssna på något som peppar upp en.
– Ibland kan jag verka helt apatisk innan en spelning. Jag sitter där ombytt och hänger och folk undrar ”hur är det Jocke, du ser hängig ut?”. Men så drar vårt intro The Final Countown igång och lamporna släcks, publiken börjar skrika och man känner lukten av rökmaskinerna . Då känner man bara ”Okej, nu kör vi hårdrock pojkar!”. Det är som att trycka på en knapp.

Varför har ni The Final Countdown som intro? Betyder det något speciellt för er?
Joakim: – Ja, intressant fråga faktiskt. Vi har fått tillstånd från Europe att använda den. Det började väl när vi var förband till andra band och i början brukar folk gå iväg till baren som ligger i ett annat rum. Vårt lilla intro vi hade var bara strax under en minut så folk hann inte dit. The Final Countdown är en positiv låt som många har ett bra minne av. Fast vissa hatar den, det är kul det också, haha. Men den låten gör att folk kommer tillbaka och stannar kvar framför scenen. Speciellt när man är första bandet ut, hur ska folk annars veta när man börjar? Det har blivit en tradition att ha den som intro nu!

”Ekonomiskt spelar det ingen roll, men känslomässigt och vad det faktiskt betyder för Sabaton betyder mycket. Det är bara att buga och tacka till alla som köpt plattan.”
Sabaton4

Ni fick en guldskiva igår också. Vad betyder sådana saker för er?
Joakim: – Det är jävligt maxat att få en svensk guldskiva eftersom vi aldrig fått det förut. Själva guldplakatet man kan hänga i hallen hemma är väl inte något jag egentligen bryr mig om. Däremot är det kul att så många köper plattor och stödjer bandet. Ekonomiskt spelar det ingen roll, men känslomässigt och vad det faktiskt betyder för Sabaton betyder mycket. Det är bara att buga och tacka till alla som köpt plattan.
Vad kommer ni göra med den?
Joakim: – Den kommer nog få hänga i replokalen.
Thobbe: – Så vi blir glada när vi kommer dit på morgonkvisten!
(skratt)

Du gav bort dina glasögon till en i publiken också?
Joakim: – Jag har nya!
Har du fler på lager?
– Ja, några hundra! Det är Haga optik, ren flax. Jag började använda sånahär brillor 2006 och jag brukade köpa de för en hundring på bensinmackar och gav bort så många så jag fick köpa nya hela tiden. Jag kollade om man inte kunde få någon sponsring  och så visade det sig att företaget låg i Falun, bara 3 km från där jag bor. Så jag tänkte att man kanske skulle ringa dem?! Så nu får jag lådor med över hundra par så fort de tar slut.
– Vi funderade på att sälja såna också men det skulle inte vara lika kul så jag brukar ge bort dem stället. Om någon stått längst fram och sjungit med i varenda låt kanske jag tycker att han ska ha brillorna idag. Jag har ju inga plektrum att ge bort, nånting måste jag ju ge bort!

Ni ska ha signering senare idag! Vad tycker ni om att träffa era fans?
Joakim: – Skitkul, bland det bästa. Det kan vara jobbigt om någon är drygfull och kommer fram men det har ju med att människan är full att göra. Men annars är det skitkul! Ska bli kul att spela akustiskt också, det har vi aldrig gjort förut.
Chris: – Utan folket och fansen skulle inte vi vara här, så det är skitkul! De blir så glada, man ser hur de lyser upp.

Har ni någonsin haft någon stalker?

Joakim: – Det var en tjej från ett östeuropeiskt land, jag vill inte säga vilket för jag vill inte hänga ut henne, vilket jag egentligen borde. Hon hävdade att vi är tillsammans, att hon är gravid med mitt barn, och det har ju av naturliga orsaker orsakat problem. Men det är ju snarare synd om henne, även om jag inte vill ha med henne att göra.
Håller hon fortfarande på?
– Det har avtagit lite grann. Man kan liksom inte säga att man är gravid med någons barn i mer än nio månader innan folk fattar att man ljuger, haha! Men sånt där är extremt ovanligt. Vi har hållit på i tolv år och det där är enda gången det har varit sjukligt.
– Annars har det varit saker som varit lite scary, folk som vetat lite för mycket och varit lite för intresserade, men det är lite kul att folk har ett sånt stort intresse.

Sabaton5”Man är ju så galen att man vill att Sabaton ska bli ett av världens största heavy metal-band.”

Vem är ert största fan?
Joakim: – Det finns en kille som är grek som heter Aris. Varje gång vi spelar i Grekland, Storbrittanien eller Cypern står han längst fram i mitten, punkt slut.
Chris: – Först in på spelstället.
Thobbe: – Han var till och med med och roddade när vi spelade på Cypern.
Joakim: – Japp. Han är jättesnäll. Om vi frågar om han vill hänga med oss backstage säger han ’No, I can’t go backstage with you, I will be intruding on you. It’s your private space. ’Jo häng med och ta en öl’. ’No, I can’t drick your beer.’.
Thobbe: – Han ville inte ens ta en vatten.
Joakim: – Samma sak med japaner! Vi har aldrig spelat där men vi har en del hardcorefans som flyger över. Det var en gång en tjej som kommit från Japan för att se vår spelning och som hade mailat mig på MySpace innan. När vi träffades efter spelningen frågade jag om hon ville ha något att dricka. Hon svarade ’No no. I no go backstage. I’m a good girl.’ Jag: ’Nej nej för fan! Jag menar inte så!’ Jag menade ju inget snusk, bara att hon kunde få komma in och säga hej. Hon tackade artigt att jag tog mig tiden och men hon kunde absolut inte inkräckta på vårt backstageområde utan skulle gå tillbaka till hotellet och sova. Så ja. Vad kan jag göra liksom?!

Vad är några saker du vill uppnå innan ni dör?
Joakim: – Det vi redan gör men mer! Spela mer, inför fler folk! Man är ju så galen att man vill att Sabaton ska bli ett av världens största heavy metal-band. Jag är funtad så att jag vill vara på toppen. Hade jag velat köra Ferrai och vara multimiljonär hade jag inte hållit på med hårdrock. Men om jag gör något vill jag gå all in. Jag vill fan vara bland de bästa, annars kan jag lika gärna göra något annat.

TEXT & FOTO: Rosanna Rundlöf
LIVEFOTO: Markus Lundqvist (Metaltown 2012)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Please reload

Vänta ...