The Used: ”Ingenting kan bli bättre än vad det är nu”

INTERVJU: Amerikanska bandet The Used har påverkat och älskats av hundratusentals ungdomar världen över i över tio år och har ny nyss släppt sin femte skiva Vulnerable. Gitarristen Quinn Allman och basisten Jeph Howard förklarar för Rocksoul.se om deras skeptism inför nya, moderna band: ”- Nu för tiden kan man öppna en amerikansk tidning och se massa band bestående av 18-åringar med heltatuerade armar och kläder köpta på Hot Topic. De banden som verkligen försöker ’vara något’ faller alltid åt sidan till slut. Vi kom från ingenstans, vi ägde knappt några kläder alls. Men vi la våra hjärtan och själar i det här, och det är det som betyder något och jag tror folk kan relatera till det.”

Vi möts i en loge på Klubben i Stockholm några timmar innan deras Stockholms-spelning. The Used har inte varit i Sverige på väldigt länge. De spelade i Göteborg för några år sedan, men det var allt.
– Vi har på senaste tiden ansträngt oss för att få komma till ställen vi inte besöker så ofta, förklarar Quinn.

De hade tidigare under dagen en signering på skivaffären Bengans på Drottninggatan.
QUINN: –  Alla var glada och en del hade väntat sedan sju på morgonen.
JEPH: – Jag gillar verkligen att göra signeringar!
Ni verkar ha väldigt hängivna fans som väntar så länge på att få träffa er!
JEPH: – Det har vi verkligen, vi är väldigt lyckliga över att ha så fina fans.
QUINN: – Våra fans är hardcore!
Känns det overkligt att ha så många som ser upp till er?
QUINN: – Ja det gör det. Det finns miljontals band och att få ha lyxen att efter en tolvårig karriär fortfarande kunna göra det och ha fans över hela världen. Att gå till Sydamerika, eller någon liten random stad i USA och överallt, och alltid ha ett hundratal fans där. Vår musik har påverkat och fått ihop människor runt hela världen. Det är riktigt coolt.

”Man startar inte ett band för att kunna hjälpa folk utan för att man gillar att spela musik. Att inse att det hamnat på en helt annan nivå är otroligt.”

Ni måste få väldigt mycket presenter av era fans?
QUINN: – Ja,vi får väldigt mycket teckningar, brev, konst och tatueringar. Folk gillar att göra porträtt av oss.
Vad är det finaste ni någonsin fått?
JEPH: – Det är nog breven, att de berättar hur de känner och hur vi påverkat och hjälpt dem genom vår musik. Det är något jag aldrig förväntade mig att kunna göra. Man startar inte ett band för att kunna hjälpa folk utan för att man gillar att spela musik. Att inse att det hamnat på en helt annan nivå är otroligt.
QUINN: – Det är som en gemensam grund för folk. Man känner sig som en del av något, man känner sig mindre ensam, man får hopp. Det betyder mycket när man får brev som beskriver sånt. Vi får inte så mycket extravaganta saker. De gör små dockor, kakor, tårtor, flaggor…

Kan ni relatera till sånt, har ni själva varit ett superfan av någon?
QUINN: – Jag var för länge sen när jag var tonåring. Jag såg upp till Goldfinger, NOFX och olika punkband, men den besattheten har lagt sig. Nu handlar det mer om vad de gjorde än vilka de var. Det handlar mer om musiken. Idag skulle jag aldrig vilja träffa ett band jag gillar, sånt spelar ingen roll för mig. Jag älskar Björk, men skulle aldrig vilja träffa henne.
JEPH: – Jag instämmer till 100%.
Varför?
JEPH: – Det dödar mystiken.
QUINN: – Vad skulle jag fråga henne? Allt man kan säga är ”tack för allt du gjort”. Men jag kan relatera till folk som har den där besattheten, huvudsaken är ju att de bara vill säga ”tack”. Det kan jag förstå.

Har ni någonsin känt att det blivit för mycket med något fan, har ni t.ex. haft någon stalker?
JEPH: –  Ibland kan de bli aggressiva.
QUINN: – Folk är oftast trevliga. Men det är nog värre för Bert. Alla vill ha en del av honom. De vill göra något mot honom, ha något av honom, att han spottar på dem. De kan grabba tag i honom och riva loss hans hår. Men så är han ju sångaren. För mig personligen har det inte hänt något sånt galet. Förutom några som sprungit efter vår buss.
JEPH: – Inget riktigt galet, de är respektfulla. Vi är bara människor precis som de och vi försöker vara tydliga med det så mycket det bara går.

Har er fanskara förändrats genom åren?
QUINN: – Ja, allt förändras. Vår musik har alltid connectat med unga människor, men även äldre. Det är ganska brett. Vi har inte bara helt riktat in oss på tonårsvärlden. Vår musik har aldrig fokuserat på en viss genre, vi har blandat ett hårdare sound med ett mildare sound.
– Nu för tiden kan man öppna en amerikansk tidning och se massa band bestående av 18-åringar med heltatuerade armar och kläder köpta på Hot Topic. De banden som verkligen försöker ”vara något” faller alltid åt sidan till slut. Vi kom från ingenstans, vi ägde knappt några kläder alls. Men vi la våra hjärtan och själar i det här, och det är det som betyder något och jag tror folk kan relatera till det.

”Idéen är att visa styrka. För mig är det att hitta sina svagheter och leva med dem. Vet man vilka sina svagheter är kan ingen såra en.”

The Used nya och femte album Vulnerable släpptes i mars i år. Ordet ”Vulnerable” har en speciell och dubbel mening, förklarar Jeph och Quinn.
JEPH: – Vi försöker se det positiva i ordet ”sårbarhet”. Oftast ses det som något negativt som svaghet och rädsla. På framsidan av albumet har vi en pojke som vid första ögonkastet ser svag och rädd ut. Men om man kollar lite närme ser man att han är krigsmålad. Idéen är att visa styrka. För mig är det att hitta sina svagheter och leva med dem. Vet man vilka sina svagheter är kan ingen såra en.
QUINN: – Det är svårt att förklara de två dubbla meningarna med ordet ”sårbarhet”. Det betyder svag, men också att man är redo att agera och göra något. Det är när man är sårbar som man kan bestämma sig för att göra något.
Att göra vad?
QUINN: – Att förändra något, få ordning på sitt liv, hitta sin mening, få svar på de frågor man har. Göra det man känner att man behöver göra. Det handlar om att använda sin sårbarhet och sitt mörker och på så sätt bli starkare. Det finns bättre formulerat av andra som vi inspirerats av, man kan googla på ”the power of vulnerability” och hitta en massa. Det är ett kraftfullt ord.
JEPH: – Om man kollar på albumomslaget och tänker på de två dubbla meningarna med ordet så förstår man bättre.

Har ni någon personlig favoritlåt från nya albumet?
QUINN: – Jag gillar Shine. Den är väldigt direkt, berörande och äkta. Jag gillar även Getting Over You. När jag hör den tänker jag inte nödvändigtvis på mig själv men på alla som förlorat någon. Det är väldigt berörande. Om man förlorar någon kan man fortfarande hålla de vid liv i sitt hjärta.

Lyssnar ni på något man kanske inte förväntar sig att ni skulle gilla?
JEPH: – Vi lyssnar bara på sånt som ingen kan tro! Jag lyssnar inte ens på särskilt mycket rock längre.
QUINN: – Om jag öppnar en tidning där vi är med så känner jag inte igen något av de andra banden. Blessthefall, Crown the Empire… Silence burns suicide feelings and hearts the sky comes crashing blablabla, Asking Alexandria, Bring Me The Horion, A Day To Remember. Jag har aldrig lyssnat på NÅT av de och det kommer jag inte göra heller. De är inte en del av mitt universum. Jag vet att jag inte är tonåring och har de där känslorna längre. Jag lyssnar inte på sånt som är inne just nu. Om inte någon jag verkligen litar på har rekomenderat det till mig! Jag gillar inte att kolla på de där banden och att vara på Warped Tour och se hur lätt unga faller för skräp.

Är ni nöjda med vart ni är som band idag eller har ni något kvar ni vill uppnå?
QUINN: – Vi vill fortsätta och göra nya saker. Men vi är alla väldigt nöjda. Vi har tagit oss igenom droger, alkohol och nästan sett oss själva falla sönder. Men vi tog oss upp. Ingenting kan bli bättre än vad det är nu. Jag tror inte det finns något mer vi skulle kunnat göra. Jag blir alltid stolt över att blicka tillbaka på alla skivor vi gjort.
JEPH: – Jag ser faktiskt fram emot en dag tio år efter att bandet inte finns mer då man kan se tillbaka på våra skivor, låtar, minnen. Kanske man inte ska säga ”ser fram emot”, men jag är exalterad över att en dag få vara där.

Har ni något motto i livet?
QUINN: – När något problem uppstår, säg sanningen. Jag kommer alltid fram till att jag borde ha sagt sanningen. Om jag klantat mig, varit otrogen, ljugit. När man sagt sanningen mår man alltid bättre, och alla mår bättre av att veta sanningen. Mitt motto är ”try to live truthfully!”.

TEXT: Rosanna Rundlöf
FOTO: Pressfoto