Parkway Drive: ”Spelningen är inte bara vi, utan vi och publiken tillsammans”

parkway drive
INTERVJU: Vi träffade Winston McCall, sångare i australienska metalcorebandet Parkway Drive när de var i Stockholm i höstas. De släppte i höstas sitt fjärde album Atlas och i sommar kommer de återigen tillbaka till Sverige för att spela på Bråvalla festival.
Winston berättade bl.a. om livet och musikscenen i Australien och hur de blivit ett så framgångsrikt liveband.

Vi träffar Winston McCall på Debaser Medis några timmar innan deras spelning. Han vaknade vid tvåsnåret men har inte hunnit gå omkring i Stockholm under dagen. Det är november och vintern har börjat smyga sig på.
– Det var lite kallt idag. Jag håller på att återhämta mig från influensa, säger Winston.
Det är lite annorlunda från Australien va?
– Lite grann. (skratt)
– Vid den här tiden är det faktiskt sommar och väldigt varmt där hemma.

Har du några minnen från sist ni var här i april?PWD4
– Oj… (Winston tänker länge). Allt har slagits ihop i mitt minne.
– De senaste gångerna vi varit här har i stort sett bestått av att hoppa in på spelstället direkt från turnébussen och gå upp och spela. Det suger. Förhoppningsvis får vi snart komma hit när det är sommar. Skandinavien på sommaren är väldigt vackert.

Trots att Parkway Drive hållt på i ett par år nu känner sig Winston fortfarande exalterad inför att åka ut och spela.
– Jag är definitivt alltid exalterad! Vi älskar att resa och att spela live är alltid fantastiskt. Speciellt den här gången när vi har nya låtar. Och nu har vi inte spelat live på fem månader, vilket är väldigt mycket.
– Det är det största glappet vi haft på tio år. Det gör det ännu roligare att komma tillbaka och spela!
Vad gjorde ni på er lediga tid?
– Sov… Haha nej, reste lite och surfade men mest hängde jag hemma med familjen eftersom att det är så ovanligt att vi är hemma så länge. Det blev mycket trädgårdsarbete! Haha, vilket kanske låter lite underligt.
Ni bor fortfarande i Byron Bay? Surfar ni mycket?
– Ja, nästan varje dag!
Lever ni kring farliga djur? Som spindlar, ormar…
– Jag såg en haj för inte länge sen! Det var coolt. Det är nu på sommaren alla djur vaknar till liv och på stranden kan man se en del ormar. Man måste verkligen hålla ögonen öppna!
Har du någonsin råkat kliva på en?
– Min hund klev på en häromdagen men det var bara en bebisorm, som tur var. Jag hann rädda den!

”Albumet har bara varit ute i tre veckor men folk sjunger ändå med i låtarna. Det känns väldigt bra.”

Parkway Drive släppte i höstas sitt fjärde album Atlas, som av recensioner att döma blivit väldigt hyllat.
– Man vet ju aldrig vad folk kommer tycka, säger Winston. Men vi skriver aldrig album för att få bra recensioner. Det är bara en persons åsikt. Men det är alltid kul att få höra fina saker!
– Den bästa responsen har vi fått live, den har varit otroligt bra. Det är det främsta testet. Albumet har bara varit ute i tre veckor men folk sjunger ändå med i låtarna. Det känns väldigt bra.

Vilken är den bästa komplimangen ni fått för er musik?
– Att vi betytt något för någon eller kunnat hjälpa någon. ”Ert band gör mig lycklig”. Det är det bästa någon kan säga om ens musik.
– Vi gör egentligen musik för oss själva, men att någon kan få ut något av det är väldigt stort.
Vad är det värsta du fått höra?
– You’re shit! Haha, nej, jag har faktiskt inte hört något dåligt. Även om någon inte gillar oss så är det okej. Det krävs nog en riktigt sjuk person om den ska tycka att ALL musik är amazing.

Finns det något typiskt Parkway Drive-fan?
– Inte direkt! Det brukade vara hardcore/metal-kids. Men nu är det massa olika människor. Speciellt i Australien! Unga, gamla, folk som lyssnar på techno, folk som lyssnar på country. Man undrar lite, vart kom ni ifrån, och varför?! Men det är awesome att det inte finns något typiskt fan. Jag älskar att vi kan göra musik som inte är för bara en typ av person.
Är det mest killar?
– Inte nu längre! I Norge igår var det nog faktiskt mer tjejer. Det är väldigt varierat nuförtiden.

PWD.1

Finns det något ögonblick i din karriär som du förknippar med att ha nått era drömmar?
– Vi startade det här bandet utan några mål, vi trodde bara vi skulle vara några vänner som hade kul och spelade musik. Så  varje gång vi fick en möjlighet kunde vi inte fatta att det var sant. ”Yes vi får åka på turné!”. ”Yes vi får släppa en skiva!”. Varje gång kändes det som det bästa som någonsin hänt oss. Vi hade aldrig något mål som att en dag ska vi spela inför ett visst antal människor. Och eftersom det aldrig var något mål var det aldrig något tillfälle då vi kände ”this is it!”.
– Varje gång vi får spela och får fortsätta som band är som en dröm för oss. Det låter kanske dumt! Men vi är på riktigt lyckliga som får spela i det här bandet.
– Att vara ett band från Byron Bay och spela sånhär musik i Stockholm är fucking insane.
Ni trodde aldrig ni skulle få göra det?
– Hell no. Vi kommer från en pyttleliten stad med otroligt liten musikscen för vår musikstil. Faktum att vi får hålla på är otroligt.
Har musikscenen där förändrats nu?
– Ja! Den har växt men är fortfarande mer underground än någon annanstans. Det spelas väldigt sällan på radio och tv och ingen media bryr sig. Den finns mest till för de som redan känner till musikstilen.
– Men de band som finns är av väldigt hög klass.

Är du peppad på spelningen ikväll?
– Ja, väldigt! Jag har inga dåliga minnen av spelningar i Stockholm, det är alltid fucking crazy. Och faktum att det är utsålt är ganska kul!
Jag såg er förra gången på Klubben, det var grymt!
– Ja, vi har spelat där några gånger och har alltid haft bra spelningar där. Vår ljudkille hatar det dock, för han får sitta bakom ett galler. Nu när vi inte spelar där är han överlycklig!
Så, hur blev ni ett så bra liveband?
– Hahaha, tack för komplimangen! Jag vet inte riktigt, vi gillar vad vi gör. Det är energi för oss. Vi bryr oss om vad vi gör och att ha kul. Det är alltid mer kul för oss om publiken också gillar det. Ingen kommer att röra sig om man som band står stilla. Spelningen är inte bara vi, utan vi och publiken tillsammans.

”Vi spelade på Sonisphere för två år sedan och har sett videos på oss från det, men jag kommer verkligen inte ihåg den spelningen.”

Vad tänker du på när du står på scen, händer det att du börjar tänka på något helt annat?
– Oftast är jag i stunden. Det är någon instinkt, jag blir som en annan person. Men varje gång jag hamnar utanför det och börjar tänka på vilken låt som kommer härnäst kan jag glömma ord. Jag kan ha sjungit en låt tusen gånger men det kan hända ändå. Det är konstigt men som tur är händer det inte så ofta.
Står tiden stilla eller flyger den förbi på scen?
– Jag tycker den flyger förbi. Många spelningar kommer jag knappt ihåg. Jag kommer ihåg att det var awesome men inte specifikt vad som hände. Vi spelade på Sonisphere för två år sedan och har sett videos på oss från det, men jag kommer verkligen inte ihåg den spelningen. Det var nog för att jag var så spänd inför den.
Det är svårt att föreställa sig!
– Ja, det är väldigt konstigt. När vi repar hemma går tiden jättelångsamt men på scen går det på en sekund.

Hur vill du att er framtid som band ska se ut?
– Mer av det här! Vi vill bara fortsätta. Om det skulle ta slut nu skulle vi inte klaga, men vi älskar det vi gör. Jag tror även vi kan göra ännu bättre musik, jag tror inte att det här bandet är klara än. Men om folk blir trötta på oss, then we’ll shut up!

Har du något motto?
– Jag försöker vara en bra person och leva mitt liv så som jag vill. Om man sitter och väntar på att saker ska bli gjorda för en så kommer man sitta och vänta resten av sitt liv. Livet är vad man gör det till!

TEXT: Rosanna Rundlöf
FOTO: Pressfoto
LIVFOTO: Markus Lundqvist

Se Parkway Drive på Bråvalla festival i sommar och kolla in videon till Dark Days.