The Blackout: ”Känslan på albumet är väldigt party!”

the-blackout-release-their-party-album-73137473

INTERVJU: Posthardcorebandet The Blackout från Wales är just nu aktuella med sitt fjärde album Start The Party. Nyligen turnerade de med amerikanska Yellowcard och vi passade på att träffa killarna innan deras spelning på Klubben i Stockholm. Vi pratade om deras partyalbum, om att få fel betyg på en albumrecension och deras otur med ballonger.

Wales-bandet The Blackout är inne på första dagen på turnén med amerikanska DSC_0279Yellowcard när vi möter bandet i en loge bakom Klubben i Stockholm. Alla utom sångaren Gavin Butler är på plats, och den som svarar på de flesta frågorna är frontmannen Sean Smith.
De kom fram dagen innan och åt middag på en italiensk restaurant runt hörnan.
– Vi har nyss träffat Yellowcard-killarna och ser verkligen fram emot att spela ikväll, berättar Sean Smith.

De har varit i Sverige ett par gånger förut, senast var på Siesta!-festivalen för några år sedan. Om de har några fans här i Sverige är de inte helt säkra på…
– Antagligen så har vi inte det… Haha. Jo men jag såg några tweets från några som väntat här ute sedan kl. 9 på morgonen. Vilket är helt sjukt!
Så Yellowcard, är det ett band ni lyssnat mycket på?
– Ja, vi lyssnade en del på de när vi var runt 18 år. De är ganska olika oss, så det ska bli intressant att se vad deras fans tycker om oss! Jag hoppas att de inte försöker mörda mig, men det är stor chans att de kommer göra det.
Känner ni till någon svensk musik?
– Refused, Royal Republic, The Hives, Abba. Vi spelade även med Dead By April på Siesta!, de påminner lite om Linkin Park!

”Känslan på albumet är väldigt party! Vi vill göra rolig musik medans så många andra gör eländig musik om krossade hjärtan”

The Blackout har nyligen släppt nya albumet Start The Party, en partyskiva som blir deras fjärde i ordningen.
– Vi har varit klara med det sedan augusti så vi har verkligen längtat efter att få släppa det. Vi har fått väldigt bra respons i England och förhoppningsvis kommer alla överallt att gilla det!
Bryr ni er något om recensioner och kommentarer online?
– Inte direkt. Förutom om de är jättedåliga, då skrattar jag bara. Men oftast bryr jag mig inte. I början tänkte jag mycket på vad folk sa, men nu bryr jag mig inte, för jag vet att jag själv gillar det. Det är allt som betyder något.
Varför döpte ni albumet Start The Party?
– Känslan på albumet är väldigt party! Vi vill göra rolig musik medans så många andra gör eländig musik om krossade hjärtan. Vi vill ge känslan av att ta med partyt till spelningarna.
Är det mycket festande på turnéerna?
– Vi har festat lite grann hemma i England. Vilket antagligen har skadat oss för livet!
– Vi har nyss pratat med Yellowcard-killarna som sa att de aldrig festar när de har en spelning dagen efter. Så vi får nog vänta tills Köpenhamn då vi är lediga dagen efter!  Men vi får se, jag ska försöka spåra ur varje kväll, kanske slutar med att de hittar mig död imorgon…

Vilket är ert favoritalbum av alla som ni gjort?
– Antagligen Start The Party, även fast det är vad alla skulle säga!
Känner ni att ni har hittat ert sound ännu?
– Antagligen inte… Om man kollar på Faith No More, eller något annat av våra favoritband. De har aldrig haft något bestämt sound, de har provat det mesta. De har provat tjungt och mjukt sound, de har provat covers, och allt har låtit jättebra. Så jag tycker inte att man måste ha ett sound. Bara kör på det du vill göra!
– När vi påbörjat en ny skiva har vi aldrig tänkt innan exakt hur det ska låta. Vi har bara börjat skriva låtar och efter ett par låtar märker man vad för typ av sound man är inne på. Så gör vi alltid, och på så sätt blir det annorlunda varje gång.

”Så med tanke på att man egentligen bara kan få 5 K’s måste ’The Best in Town’ varit ett väldigt bra album. Det bästa i Kerrang!s historia, faktiskt!”

IMG_6313Vilken är den bästa komplimangen ni fått för ert band och er musik?
– Jag var på en restaurang i South Hampton och så var det en servitör där som måste ha känt igen mig. Så skickade han en annan servitris som frågade om jag var jag. Och sen kom han själv fram, ville ha en bild. Och så sa han ”oh, you’re in The Blackout, pretty decent band man!”. Bra försök att spela cool när man nyss skickat någon annan att fråga om jag var jag. Så ”pretty decent band”, en ganska bra komplimang!
– Jag har även fått höra ”not bad!”. Det är ju faktiskt bra. Om man inte är ”dålig”, så är man alltså ”bra”!
– En gång tryckte Kerrang! fel recension på vårt album i tidningen, vi fick 4 K’s. En vecka senare var de tvugna att trycka om tidningen för att vi egentligen skulle ha fått 5 K’s! Så, för ett album fick vi 9 K’s! Så med tanke på att man egentligen bara kan få 5 K’s måste The Best in Town varit ett väldigt bra album. Det bästa i Kerrang!s historia, faktiskt!
Hur kunde det bli så, skrev de fel eller ändrade de sig?
– Det som hände var att tjejen som recenserade gav den 5, men redaktören ville ge den 4, så han ändrade det. Det måste ha blivit något missförstånd.
Vad konstigt.
– Ja, men 9 av 5 blev det till slut. Ett bra album!

Har ni någonsin varit ett superfan av någon eller något band?
– Oja, många! Limb Bizkit var jag ett superfan av. Anledningen att jag ville spela i band var för jag hörde Limb Bizkit. Jag hörde de och tänkte, det där var coolt, det där skulle jag kunna göra. Jag kan också säga ”fuck” jättemånga gånger. Så började det, och efter det har vi turnerat med dem och till och med framför en låt med dem. En av deras låtar var dessutom den första vi gjorde en cover på. Cirkeln är sluten. Och jag är fortfarande ett superfan!

Vilka av era favoritband har ni träffat?
– Jag har faktiskt träffat alla mina hjältar förutom Mike Patton från Faith No More. Efter den här turnén ska vi till Australien, och han kommer spela efter oss på samma scen! Så vi kommer träffas och han kommer få mig att gråta.
– Jag skulle även vilja träffa Freddie Mercury och Michael Jacksson, men jag har hört att de är rätt svåra att få tag på. De svarar inte på mina e-mails, jag har försökt! Det finns nog ingen mottagning där de är.

”The Blackout’s nya motto är ’Om det kan gå fel så kommer det att gå fel!’. Hur och vad vi än planerar så kommer det inte att gå som det ska”

Vad är det tråkigaste med att vara i ert band?
– Att prata med de här idioterna varje dag! I fucking hate them. Det har gått överstyr.
– Det är mest att sitta i en bunk hela dagen och vänta saker som ska göras. Att hänga backstage när det inte finns något att göra, speciellt när det inte finns något wifi.

Har ni något motto?
– The Blackout’s nya motto är ”Om det kan gå fel så kommer det att gå fel!”. Hur och vad vi än planerar så kommer det inte att gå som det ska. Till exempel, vad har gått fel på sistone…
– Ballongsläppet.
– Ja! I England hade vi tänkt släppa ner en massa ballonger från taket ner i publiken i en viss del i en låt. Man drar i ett snöre och så ska alla ballonger falla ner. Men nej, vi drog i det, och EN ballong föll ner. Vi har inte så mycket tur med oss.
Gud så sorgligt, EN ballong!
– Ja, haha, det var sorgligt, men jag tyckte ändå det var den bästa spelningen vi gjort. Jag höll på att skratta ihjäl mig.

TEXT: Rosanna Rundlöf
FOTO: 1) Pressfoto 2) Rosanna Rundlöf
LIVEFOTO: Mikaela Watsfeldt