Staunchfest på 1200 Kvadrat den 20e april

ML.Yersinia3

LIVERECENSION: Rocksoul.se’s skribent Nicklas Gunnarsson var på hardcorefesten Staunchfest i lördags den 20e april och såg bl.a. Yersinia, Alenah och Domarringen. Läs recensionerna från kvällen här nedan!

I helgen var det första upplagan av Staunchfest i Göteborg på 1200 Kvadrat. Fokus låg på hardcore och tolv band lyckades man samla, som alla spelade mellan 15 och 45 minuter. Bland dem fanns storheter som Yersinia, Alenah och Domarringen. Ett bra arrangemang som jag gärna besöker igen. Då måste dock spelschemat vara mer realistiska. Inga band skulle få spela samtidigt på de två scenerna, men det skulle bara varar någon minut emellan. Bara en enda paus på 30 minuter (då man också skulle hinna äta). Det höll som väntat inte hela vägen.

Och i övrigt lite synd också att de lite argare banden så som Yersinia och Inkvisitionen körde på den större scenen som inte fick beträdas av mer än två personer ur publiken samtidigt. Trevliga arrangörer som var i moshen, bandmedlemmar med tid för publik och bra stämning vägde upp de negativa sidorna. Tack till alla fantastiska band under kvällen.

Archways:
Unga Archways är inte klockrena på skiva, men det var desto bättre live under deras premiärspelning. Lite nervositet såg man allt, men trots det vågade man mellansnacka och spela nere på golvet. Väldigt lovande alltså. Möjligen något svårtillgängliga, men något att hålla koll på de kommande åren. Det fanns fortfarande bara material kring en kvart, trots det var det en hel del människor där klockan fyra en lördag för att se dem.

http://archways.bandcamp.com

Trembling Hands:
Kvällens överraskning. De visade sig vara kvällens äldsta band. Även Trembling Hands dissade jag på skiva. Misstag. Det var ett gäng riktigt duktiga livemusiker med trevliga mellansnack som fick publiken att le och med känslokavalkader där tre av bandmedlemmarna skrek ut sina ilskor. De olika rösterna kommer inte riktigt fram under inspelningarna. Skall jag kritisera något var det kanske lite stillastående och trött.

http://tremblinghands.bandcamp.com

ML.Eldstad2Eldstad:
Tredje gången jag såg Eldstad, och kanske deras svagaste öppning. Det blev en del nya låtar, och lite för snabbt tempo. Men sedan i och med Nordre Älv och Eldstad hände något. Plötsligt förvandlades det från mediokert till galet. Vad har då de två låtarna gemensamt? De är lätta att sjunga med till. Och det är de Eldstad borde satsa på. Trallvänlig hardcore, det är då de är som bäst.

http://eldstad.bandcamp.com

Snöhamn:
Instrumentella post-rockarna Snöhamn gjorde sin premiärspelning på Staunchfest. Tyvärr kvällens förlorare. Hardcore hjärtat slog vilt, och då var man inte sugen på att se ett stilla, vaggande band. Musiken passade inte riktigt live, det var snarare musik jag ville ha i lurarna. Men då kunde gärna cellon få ta mer plats och basen mindre. Men den största anledningen till min kritik var att de spelade 34 minuter, och därmed fördröjde spelschemat än mer. De lyckades till och med spela en bit in på Heart on my Sleeves spelning.

Domarringen:
Efter pausen blev det dags för Domarringen, Sveriges mest lovande hardcore just nu. Med sin första EP Tillsammans fångade de vår uppmärksamhet. Nu med åtta nya låtar visade de att de inte bara hade tur. Grymt fina texter, entusiasm och viktiga budskap, allt vad jag begär.

http://domarringen.bandcamp.com

Inkvisitionen:ML.Inkvisitionen2
Här blev det lite för flummigt för min del. Visserligen bra moshmusik, men i mina öron lät musiken inte helt genomtänkt. Kaos i 60-180 sekunder om och om igen, i tjugofem minuter. Alla kan dock inte gilla all musik, och trots att jag inte tyckte om det fanns det många som verkade göra det.

http://inkvisitionen.bandcamp.com/

ML.Alenah3Alenah:
Senast jag såg Alenah blev jag lite besviken. Hade förväntat mig något riktigt speciellt, men såg bara ett band med konstig musik och skrik som inte passade in. Under Staunchfest var förväntningarna lägre och genast fick jag uppleva varför Alenah är älskade. Det bättre ljudet, ljusen, Isac Elingbo i hawaii-skjorta. Ingen lättsmält musik, men ju mer jag hör, desto bättre blir den.

http://alenah.bandcamp.com/

Yersinia:
Och så kvällens avslutning. Det kändes lite som om hela publiken var där för att få se Yersinia igenefter nästan ett år utan Göteborgsspelningar, och sedan råkade se en massa andra bra band av en slump. Mattis Erngren, hardcorens Justin Bieber, överröstas redan i Bär Ditt Lejonhjärta. Sedan blir det bara bättre och bättre. Det enda jag tyckte var lite synd var att man på tredje besöket i rad avslutade med Hågadalen. Känns som om man förtvivlat försöker återskapa magin från Entering Fall-spelningen förra året.

http://yersinia.bandcamp.com/

TEXT: Nicklas Gunnarsson
LIVEFOTO: Markus Lundqvist

Kolla även in fler bilder och videon från Staunchfest HÄR, av Markus Lundqvist.