Rapport från Groezrock 2013

groezrock 2013
FESTIVAL: Belgiska punk och hardcore-festivalen Groezrock gick av staplen häromveckan. Rocksoul.se rapporterar för första gången från festivalen, läs vår skribent Philip Nordlings rapport från helgen här nedan.

En utav de tidigast lagda rockfestivalerna i Europa under sommarhalvåret är Groezrock som äger rum sista helgen i April i det lilla samhället Meerhout, strax söder om Antwerpen i Belgien. Festivalen nischar sig stilmässigt huvudsakligen gentemot punk och hardcore genren och lyckas varje år presentera en imponerande line-up med akter från hela världen. Så var också fallet i år då Groezrock gästades av bl.a. Rise Against, Pennywise och Bad Religion.

För mig var detta tredje året i ordningen jag varit på festivalen sedan 2010. Dessa tidigare år har lärt mig en sak som skiljer Groezrock ifrån de flesta andra campingfestivaler som äger rum senare under sommaren – kylan! Under nätterna är det inte ovanligt att temperaturen närmar sig fryspunkten. Så att packa med en rejäl uppsättning stryktåliga och varma kläder rekommenderas starkt. En annan sak som skiljer festivalen från mängden är att den äger rum under en lördag och söndag, och alltså inte en fredag och lördag som de flesta andra.

Vi anlände med bil till festivalen sent på fredagskvällen. Efter att ha promenerat de 20 minuterna från parkeringen till festivalområdet satte vi upp våra tält och knäckte varsin nyinköpt belgisk öl. Trots att kylan var påtaglig så såg väderprognosen inför helgen någorlunda lovande ut då det lovats uppehåll och till och med en del sol. Precis bredvid vårt camp hade festivalen sitt årliga disco-tält där vi spenderade resten av kvällen.

Första bandet jag gick för att se under lördagen var kvintetten A Wilhelm Scream från Massasuchets, USA som spelade klockan 15.00 på Monster Stage. Trots den relativt glesa uppslutningen framför huvudscenen (Monster Stage) var både bandet och publiken på strålande humör. Efter att ha inlett med öppningsspåret The Kings is Dead från 2004 års Ruiner -album avlöste låtarna varandra som på räls. Me vs. Morrisey, Mute Print och The Horse satt alla som ett smäck. Något som drog ner betyget en aning var att teknikerna inte riktigt verkade få pli på ljudet; något som inte har varit helt ovanligt just på huvudscenen under åren på Groezrock. Gitarrerna hördes ganska dåligt vilket tyvärr utmärkte sig extra mycket då bandet spelade två nya spår från deras nyinspelade, ännu osläppta album. Överlag var det hursomhelst ett lyckat gig!

Innan Pennywise gick jag för att kolla in matutbudet på festivalområdet. Som pennywise-1362066599vanligt var man tvungen att växla in pengar mot biljetter som man sedan använder för att handla med. Nytt för i år var dock att de istället för att ha separata biljetter för mat och dryck, som de haft under tidigare år, nu hade en typ av biljett som fungerade att handla vilket som för. Detta var helt klart en förbättring som garanterat sparade in på onödiga köbildningar och tandagnissel.

Klockan 21.00 var det dags för Pennywise på Monster Stage. För många var detta första gången som de återigen fick se bandet med Jim Lindberg på sång, som ju varit ersatt av Zoli Téglás från Ignite mellan 2009-2011. Och som man kunnat vänta sig spelades inga låtar från albumet All or Nothing från 2012 där Zoli sjunger. Bandet levererade istället, till publikens uppenbara förtjusning, en traditionell Pennywise-setlist med låtar som Unknown Road, Fuck Authority, Society, etc. Dessutom klämde de in en rad covers som till exempel Gimmie Gimmie Gimmie (Black Flag), Stand By Me (Ben E. King), T.N.T (AC/DC). Avslutade gjorde de som vanligt med Bro Hymn, låten som är en hyllning till deras före detta vänner och bandmedlemmar som av olika anledningar gått bort under deras nu 25 år långa karriär.

rise againstRise Against var de som fick avsluta kvällen, också de på Monster Stage. Från att ha varit ett band som jag mer eller mindre avgudat under början av 00-talet till att ha blivit ett som jag inte bryr mig speciellt mycket om kände jag mig ändå smått manad att se vad dom hade att erbjuda. Enligt mina förväntningar spelade de dock främst låtar från sina senare album och med undantag för Savior och Alive and Well lyste de snabba låtarna med sin frånvaro. På det stora hela var det hursomhelst en bra och tajt spelning. Dessutom hade ljudet nu ordnats till vilket höjde upplevelsen ytterligare.

Söndagen bjöd för min del inte på speciellt många band som jag kände mig tvungen att se. Ett utav undantagen var dock Strung Out som spelade strax efter halv fyra på Monster Stage. Detta kraftpaket från Sim Valley, USA är nu inne på sitt tredje decennium utan några tecken på att sakta ner. Och levererade gjorde de också denna gång. Jason Cruz tycktes som vanligt avge halva sin kroppsvikt i svett medan fokus låg på främst gamla låtar som Too Close to See, Exhumation of Virginia Madison och Matchbook även om ett par nya spår från Agents of the Underground också klämdes in emellanåt.

Bad Religion fick rättfärdigt äran att avsluta årets Groezrock. Med en karriär som bad-religionsträcker sig enda tillbaka till 70-talet finns det få band som kan mäta sig med att ha ett punkrock-arv som detta. Och trots sin ålder visade gamlingarna än en gång vart skåpet skall stå. Med låtval från hela sin trettioåriga sångskatt fick de hela Monster-tältet att gunga. Generator, Sinister Rouge, 21st Century, Punk Rock Song, American Jesus, Fuck Armageddon… This Is Hell; hitkavalkaden tycktes aldrig få ett slut! Allt eftersom konserten fortgick pressades stämningen ytterligare uppåt av att tusentals utandningar mötte nattens påtagliga kyla, vilket skapade något av en organisk rökmaskin i tältet.

Efter nästan en och en halv timmes spelande gick Bad Religion slutligen av scenen. En känsla av belåtenhet tycktes sprida sig över festivalområdet medan folk begav sig tillbaka mot campingen. Ett helt klart värdigt avslut på ännu en Groezrock-festival!

TEXT: Philip Nordling
FOTO: Pressfoto