Rapport från Bråvalla festival 2013: Dag Två

bfmv
FESTIVAL/RECENSION: Fredagens och egentligen hela festivalens höjdpunkt är förstås Green Day, men även Bullet For My Valentine och All Time Low imponerar under Bråvallafestivalens andra dag.

IMG_20130630_204022Denna dag inleds av amerikanska tjejfavoriterna All Time Low som intar största scenen framför en peppad ung publik som hängivet hoppar och sjunger i den stekande hettan. Poppunkarna har besökt Sverige ett flertal gånger innan, men nu var det faktiskt två år sedan senast. På den tiden har de hunnit byta tillbaka från storbolag till independentbolag och släppte i höstas sin femte skiva Don’t Panic. Jag hade inte så höga förväntningar på denna spelning med tanke på att det är så tidigt på dagen och såna spelningar brukar sällan bli bra, men jag antar att All Time Low vet hur hur man handskas med hetta efter deras Warped Tour-turnéer i USA. Dessutom bryr sig knappast deras fans om tidpunkten eller värmen – de älskar All Time Low oavsett. En tradition på deras spelningar är bh:ar som slängs upp på scen, och så även under denna.

Nästa band på scen är brittiska metalbandet Bullet For My Valentine som drar stor publik och sätter igång dagens första moshpits. ”Are you ready for some heavy metal?!” utropar sångaren och publiken är med på noterna. Bullet For My Valentine är lite av definitionen av ett tajt liveband. Det märks att de spelat ihop länge nu och att de är ett band som har siktet mot de större scenerna. De fokuserar mest på senaste albumet Temper Temper men bjuder även på låtar från övriga album. Att avsluta med en av deras mest kända låtar Tears Don’t Fall är ett bra initiativ. Det är en väldigt fin avslutning och det känns som det först mot slutet som publiken är med på riktigt.

Efter denna spelning är det inte jättemycket spelningar jag vill se förutom Stone Sour som jag tyvärr missar då jag har IMG_20130701_110919 en intervju med Jack och Alex från All Time Low. Efter det är det dags att kolla lite på Johnossi. Publiken älskar Johnossi men själv har jag inte riktigt förstått grejen. Jag tycker inte de är så spännande på scen, fast de har förstås en del bra låtar som Gone Forever och 18 Karat Gold. Det är kort sagt en mysig spelning på denna fredagskväll.

Kvällens och egentligen hela festivalens höjdpunkt är förstås Green Day. Att se dem igen väcker många minnen från mina yngre dagar då jag de var ett av mina största favoritband och fick in mig på hela punkrock-genren. Jag älskar fortfarande deras låtar och även de från nya skivorna 21st Century Breakdown och Uno!, Dos! och Tre! är riktigt bra. Att lyssna på Green Days alla skivor är fascinerande för jag förstår inte hur man kan ha så mycket idéer och kreativitet att skriva så många bra låtar. Även på scen är de fascinerande för det blir verkligen aldrig tråkigt på en Green Day-spelning. Det som är lite synd är bara att de kör sin förplanerade show som förmodligen ser likadan ut varje kväll. Det blir lite för mycket ”Now we’re a band from Sweden!!!” och sådant snack. Sånt där går vi inte på. Annars gör det inte så mycket att det är som att kolla på en dvd – det är trots allt mycket roligare i verkligheten.

Kylan blir allt mer påtaglig denna kväll och det är mer stelfrusna händer och fingrar folk drar sig tillbaka till sina tält i väntan på festivalens sista dag.

TEXT & FOTO: Rosanna Rundlöf