Rapport från Bråvalla festival: Dag Tre

bråvallaområde
FESTIVAL/RECENSION: Efter två dagar och sena nätter är det dags för dag tre och därmed sista dagen på Bråvalla. Lördagen är enligt min mening den dag med den svagaste line-up:en. Det är egentligen inget ”måste-se”-band denna dag, vilket i och för sig känns ganska skönt med tanke på de två fullproppade dagarna innan.

Det är mycket svenska band och mycket hc-band som står på schemat denna dag. Först ut på största scenen Blue Stage är australienska metalcorebandet Parkway Drive. Ett mycket bra liveband, men jag har viktigare saker för mig. Jag har nämligen bestämt träff med Beatles-sonen James McCartney. Som ett hängivet Beatles-fan så har jag alltid velat intervjua Paul McCartney, men eftersom det antagligen aldrig kommer bli av får jag i alla fall intervjua hans son.

Egentligen skulle vi göra IMG_20130702_171010intervjun redan kl. 13, men då jag inte hann dit bad jag om att flytta den till efter spelningen. Jag var faktiskt beredd på att intervjun inte skulle bli av, men James McCartney och hans manager visade sig vara väldigt flexibla.

Managern ringer mig direkt efter hans spelning och vi träffas på artistområdet för att göra intervjun i deras loge. Det känns overkligt men faktiskt inte alls nervöst att skaka hand med James. Han är väldigt avslappnad och verkar väldigt tillbakadragen. Vi får såklart inte fråga något om Beatles så intervjun handlar främst om hans nysläppta skiva Me. Jag önskar honom en trevlig eftermiddag innan jag vandrar vidare mot nästa akt på schemat.

A Day To Remember är nästa band ut på största scenen. De är ett amerikanskt metalcore-band och ett av de största i sin genre. Men för mig är de faktiskt ett av de mest överskattade. De har ett par bra låtar, som All I Want och Better Off This Way, men i övrigt är allt monotont och faktiskt ganska tråkigt. På scen ser de ut som fem ljudtekniker som soundcheckar och musiken låter exakt som allt annat i sin genre. Det är just de låtarna jag nämnde som gör A Day To Remember värda att ens ge någon uppmärksamhet. De har förstås många fans framför scenen denna eftermiddag, men jag är tveksam om ens de är särskilt nöjda efter den här spelningen.

IMG_20130704_211537Runt 19-tiden gäller det att hålla sig så långt borta från största scenen som möjligt eftersom Takida har lagt beslag på den. Samtidigt gör The Sounds som vanligt en bra spelning på näst största scenen. Efter att ha sett de ett flertal gånger nu är det bara att konstatera – man blir aldrig besviken på The Sounds. På scen är de energi och attityd när det är som bäst! De bjuder på gamla hits som Rock’n’Roll och Living In America, men vi får även höra alldeles nya Shake Shake Shake från kommande albumet som släpps i höst.

Därefter entrar Mando Diao scenen och det är en rätt sömnig inledning som Borlänge-bandet bjuder på. Nya hyllade skivan Infruset med låttexter baserade på Gustaf Frödings dikter gör sig nog bättre hemma i hörlurarna än på en festival-scen. Jag saknar tiden då de var rock’n’roll och Sveriges bästa live-band. Nu är Strövtåg i hembygden min mormors favoritlåt, fast det är väl egentligen inget fel med det heller. Jag ser inte hela spelningen men av vad jag hörde så spelade de ett par äldre låtar mot slutet av spelningen. Så ska det se ut! En blandning av låtar genom spelningen skulle inte vara helt fel.

Volbeat står på scen innan Avicci och det är nästan överraskande hur enormt stor IMG_20130701_212908publik de danska rockarna drar den här kvällen. Jag som alltid sett de som en något bättre version av Takida får erkänna att de gör en helt okej spelning. De har ett bra samspel och de låter väldigt bra live, fast jag förstår fortfarande inte storheten med Volbeat. Jag tror de är ett band som attraherar förvirrade människor som vill lyssna på rock men inte vet vart de ska ta vägen när Bandit Radio tappar täckningen.

Det är en ganska lugn kväll fram tills att kvällens huvudakt Avicci går på scen. Han är liksom jag född 1989 men har kommit snäppet längre i sin karriär än de flesta andra. Han redan nått världssuccé och kom förra året 3:a i DJ Mag’s lista över världens 100 bästa dj:s. Det är endast ett huvud som skymtar bakom det gigantiska dj-bordet och Avicci’s arm svischar regelbundet i luften i takt till hans beats. Det låter fantastiskt bra.

Inför Bråvalla har jag peppat med låtar som Levels och fantiserat om att få höra I Could Be The One dunka genom sommarkvällen. Plötsligt så står man där framför scenen, ganska exakt som man drömt om, med hela festivalen bakom sig. Mer nöjd och lycklig än vad man någonsin vågat hoppas på.

Tack för i år, Bråvalla!

TEXT & FOTO: Rosanna Rundlöf