Atlas Losing Grip: ”Ingenting kommer hända om man inte gör det själv”

Atlas+Losing+Grip+2012

INTERVJU: Punkrockbandet Atlas Losing Grip från Lund är snart aktuella med uppföljaren till albumet State of Unrest som släpptes 2011. De har största publiken i Tyskland men passade på att göra en spelning på Stockholm Straight Edge festival under Valborg. De  Vi träffade Gustav Burn och Max Huddén som båda spelar gitarr i bandet innan spelningen på Kulturhuset i Stockholm.

Atlas Losing Grip gjorde sin första Stockholmsspelning i mars förra året som förband till Twopointeight. Mest spelar de i Tyskland, och redan två dagar innan spelade de i Berlin på Monster Bash med band som Rise Against och Pennywise.

Denna kväll är de tillbaka för att spela på Stockholm Straight Edge festival tillsammans med bl.a. kanadensiska Comeback Kid, ett band som de båda är väl bekanta med.
Max: – Jag började lyssna på hardcore rätt sent, och de var nog de första bandet jag började lyssna på. Speciellt Wake The Dead-skivan.
Gustav: – Jag var ganska inne på hardcore när de började runt 2004. De var ett av mina favoritband. Jag åkte upp till Linköping en gång för att kolla på dem. Om man kollar på min Last.fm ligger de högt upp bland de mest spelade låtarna.

Hur skulle ni beskriva Atlas Losing Grip för någon som inte hört er förut?
Max: – Det beror nog på vem som frågar. Men man vill ju inte säga skatepunk längre.
Gustav: – När vi började spela runt 2005 var det vad man kan kalla renodlad skatepunk. Det handlade om att spela så snabbt och så svårt som möjligt för att det ska låta häftigt. Jag vet inte om det kommer med åldern, men det är inte så roligt att spela snabbt längre. Det är roligt när det svänger och vi spelar fortfarande snabbt men på ett annat vis.
– Om jag säger skatepunk till min farmor skulle hon nog inte fatta vad det är. Men jag brukar säga att det är melodisk punkrock med hårdrocksinfluenser.
Det känns som att alla fem i bandet har olika musiksmak, men i grund och botten gillar vi alla hårdrock. Det är där vi möts.

ML.Altaslosing6De har nyss varit ute och spelat i Tyskland, där de varit mycket de senaste åren.
Gustav: – Det är där vi gör 70 % av alla våra spelningar. Vi har lite av vår marknad där. Det är mycket tacksammare att spela i Tyskland. I Sverige är allt så restriktivt. Det är åldersgränser, decibelnivåer och alkohollagar. Folk är lite mer uptight. I Tyskland är det lite lättare att spela, man får mer tillbaka.
Max: – Folk är mer öppna för nya grejer där. Som svensk är man mycket mera kritisk.

Hur kommer det sig att ni fått publik där, hur började det?
Gustav: – Vart man än ska åka i europa så måste man igenom Tyskland, det har blivit som ett nav för hela europa. Första gången vi spelade där kom det lite folk, och nästa gång kom det fler. Och så fortsatte det.

”Skatepunken dog ut efter ett tag här i Sverige, men den dog aldrig ut i Brasilien.”

Atlas Losing Grip har nyligen även varit på turné i Brasilien, ett annat ställe där de redan har stor publik.
Gustav: – Vi är rätt stora i Brasilien också. Men det har ju dels att göra med att Rodrigo vår sångare spelade i Satanic Surfers innan. Och de var rätt stora i Brasilien.
Skatepunken dog ut efter ett tag här i Sverige, men den dog aldrig ut i Brasilien. Samma sak med Sydeuropa. Där har folk fortfarande stora dinosaurie-skateskor och baggy jeans. Den kulturen finns kvar där, och även i Brasilien. Vår sångare Rodrigo är ju även från Uruguay, och det är väl lite hemkärt för honom.
– Det var första gången vi var där och det var skitbra spelningar.
Så ni hade fans där?
Gustav: – Ja absolut. Vi spelade i Sao Paolo och hade 350-400 personer som sjöng med i ens låtar. Det var helt bisarrt!
Är det mycket annorlunda att turnera där?
Max: –  Ja, det är ett enormt stort land, vi flög inrikes flera gånger. Och det är ett väldigt skevt land. Skillnaden mellan rika och fattiga är väldigt påtaglig. Man kör inte fel, och man vill inte köra fel.
Gustav: – Det är väldigt ovant för en safe bortskämd europé att komma dit. Men folket är helt fantastiskt. De är så peppade, trevliga och ödmjuka. Och det är väldigt fuktigt och soligt, det är nice!

Vilken är eran favoritstad/land av de ni spelat i?
Gustav: – Tyskland! Alltså, förutom Brasilien. Det är alltid en garanti att det är bra spelningar där. Samtidigt är Brasilien rätt uppenbart för det var en så häftig upplevelse. Fast i duschen backstage hängde lampor och elkablar så man trodde man skulle dö av en elchock. Det är inte så safe, lite läskigt faktiskt för en svenne som kommer dit.
Max: – Spanien är inte fy skam heller, där finns också den där tacksamheten och peppen.

”Jag byter gärna mina akademiska poäng mot att sitta i en buss, vilken dag som helst! Alla negativa sidor vägs upp av de positiva.”

Vilka är de negativa sidornaML.Atlaslosing1 av att spela i band?
Max: – Man kan ju alltid klaga över smågrejer…
Gustav: – Det är något man lägger alla sina tankar på, det är som att ha ett barn. Man har en Facebook där man har ansvar över många tusen fans och det är något som ockuperar ens hjärna konstant. Man får inte mycket pengar för det, inte som ett vanligt jobb. Samtidigt har jag valt att göra det här och hade inte velat göra något annat. Jag hade inte velat ha ett vanligt liv där man jobbar 9-5 varje dag. Jag gör hellre det här och är lite osäker, för jag vet att det här ändå kommer ge mig mer i slutändan. Jag byter gärna mina akademiska poäng mot att sitta i en buss, vilken dag som helst! Alla negativa sidor vägs upp av de positiva.

Vad är det som motiverar er, vad är er drivkraft till att hålla på med musik?
Gustav: – Det är det bästa som finns att stå och spela gitarr på hög volym och bli uppskattad för det.
Max: – Sen om man har en dålig spelning är det som en pik rakt ner. Om tekniken strular och man inte får någonting tillbaks från publiken. Då är det ju surt. Det kommer dalar, men så är det ju med allt.

Har ni haft en sån riktigt dålig spelning?
Max: – Om!
Gustav: – Rio de Janeiro var ganska dålig, fast det var ändå fett för att vara Brasilien.
Max: – Då skämdes man lite. Fan vad allt strulade.
Gustav: – Man hade åkt hela vägen för att göra det…
Max: – Fast folk var ändå skitpeppade.
Gustav: – Alla sa efteråt att det var skitbra. Vi hade ett intro på cd, och ljudteknikern hade spelaren på loop så efter första låten hörde man att introt fortfarande spelades.
Max: – Det var gitarrsladdar som flög åt helvete…
Gustav: – Det var en dålig spelning. Men så är man ju väldigt självkritisk. Ingen kritiserar en så hårt som en själv. Och det sista man ska göra är ju att be om ursäkt för sig själv.

”När man skriver kritiserar man sig så jävla hårt. ’Är det här inte lite för töntigt?”, ’Skulle det här funka på en tysk stor festival?’. Vi har försökt skita totalt i de frågorna.”

ML.Atlaslosing5Atlas Losing Grip håller just nu på med ett nytt album som släpps senare under året. Titeln är ännu inte färdigställd.
Gustav: – Vi vill vänta tills alla låtar är klara så man kan se om det finns något genomgående tema eller känsla. Det är ganska tråkigt att bara ta en låttitel, vi brukar inte göra det.
Vad kan ni berätta om soundet?
Gustav: – Stort…! Haha nej jag vet inte. Överlag är det lite groovare och lite långsammare. Samtidigt som något spår är det snabbaste och hårdaste vi någonsin gjort. Vi har försökt ta alla influenser vi har, och inte låta oss begränsa oss av vad andra ska tycka.
– När man skriver kritiserar man sig så jävla hårt. ”Är det här inte lite för töntigt?”, ”Skulle det här funka på en tysk stor festival?”. Vi har försökt skita totalt i de frågorna. I stort sett vill vi inte begränsa oss, och våga ta ut svängarna lite.

Vad har ni för tips till andra band som vill nå ut med sin musik?
Gustav: – Vi kommer ju från en punkkultur där det är mycket DIY (Do It Yourself), och då vet man att ingenting kommer hända om man inte gör det själv. Om man vill ha en spelning så går man och bokar en spelning. Många band har fel bild av hur det funkar. Man får slita som fan och investera mycket tid. Man måste skicka 100 mail och fråga om man får spela. Man ska inte förvänta sig att någon annan kommer göra jobbet. Ingen kommer ringa dig i början, det är så det funkar.
Max: – Förut trodde man att om man får skivkontrakt så är allt kirrat. Men skivkontrakt betyder absolut ingenting.
Gustav: – Innan vi skulle åka på vår första turné gick vi in på Myspace-sidor till band som t.ex. Millencolin och Rise Against och addade deras vänner. Till slut fick vi fans som kom in och lyssnade på våra låtar.
Sen när vi ville turnera tänkte vi okej, vad finns det för band i Hamburg? Så vi sökte vi på ”Hamburg punk” och skrev till olika band ”hej vill ni spela med oss?”. Till slut fick vi ihop en turné. Men för att kunna göra det överhuvudtaget fick vi ta ett banklån på 15 000, som vi fortfarande inte betalat tillbaka. Men det finns inga genvägar, man får slita.

Det gäller att kunna ta många nej?
Gustav: – Ja, det är många gånger man frågat sig själv vad fan man håller på med. Men det är bara att ligga i. Om man verkligen vill göra något så går det, det finns inget som begränsar en förutom en själv. Tvekar man så kan man lika gärna lägga ner direkt. Man ska tro på sig själv och sitt hjärta, då kommer man långt.

TEXT: Rosanna Rundlöf
FOTO: Matthias Heschl
LIVEFOTO: Markus Lundqvist

Atlas Losing Grip håller just nu på med sin kommande skiva som släpps under året och syns i sommar på festivaler runt om i Europa.