Black Veil Brides: ”Bara för att vi inte har kroppsmålningar längre betyder det inte att vi inte bjuder på en show”

black veil brides 2013
INTERVJU:
Vi fick en pratstund med amerikanska Black Veil Brides frontman Andy Biersack innan deras slutsålda spelning på Klubben i Stockholm. LA-bandet släppte i januari i år sitt tredje album Wretched and Divine: The Story of the Wild Ones och efter de inställda Sverigedatumen i våras är de äntligen tillbaka på svensk mark. De har de senaste åren jobbat sig till ett av de största namnen i sin genre och är enormt älskade av fans världen över.

– Är du nervös? Det är okej. Jesse som sitter där har två pistoler i vardera fickorna, han tar bara fram de om du ställer fel frågor, skämtar Andy när han ser min undrande blick mot hans crewmedlem som sitter i ett hörn av rummet backstage på Fryshuset.

Black Veil Brides är tillbaka i Stockholm, för första gången på två år. 2011 spelade de på Sweden Rock och i våras skulle de ha spelat i Sverige men spelningarna blev framflyttade tills nu.
– Jag hade familjeproblem och sen blev jag sjuk, förklarar Andy. Det suger att behöva ställa in, det är aldrig något lätt beslut att ta. Vi förlorade väldigt mycket pengar på det och vi vill aldrig göra fansen besvikna.
Jag är säker på att era fans är exalterade över att ni är tillbaka nu…
– Tro mig, de har låtit oss veta!

Hur är det att turnera i Europa jämfört med USA, vilka är de största skillnaderna?
– Vi spelar i olika länder varje dag, och det är annorlunda. Vårt land är så stort, man kan turnera månad efter månad och fortfarande vara i USA. I Europa är allt mycket mindre. Det är intressant att se alla olika kulturer och känna av olika stämningar. Det är bara roligt att få se så mycket av världen och få spela musik, det slår aldrig fel!
Är fansen något annorlunda här?
– Grejen med rock’n’roll är att det är en universellt språk. De sjunger, de är passionerade och de har roligt. Kanske en del länder här har lite svårare att förstå vad jag sjunger eftersom de inte har engelska som modersmål, men känslan är alltid densamma. Vi kan komma vart som helst och fansen kommer ändå bidra till en fantastisk show varje kväll.

Ni har ju väldigt hängivna fans, kan du själv relatera och förstå att de köar för att få se och träffa er eller tycker du det är helt galet?
– Jag älskar det här bandet, så jag skulle helt klart stå i kö för att få se det! Nej, men jag uppskattar det såklart, man kan inte riktigt klaga. Det är fantastiskt. Det här är vad vi alla har velat göra hela våra liv, och att folk ger oss möjligheten att få göra det är fantastiskt. Inte alla får den här möjligheten.

”Det var ett så stort album med ett sånt stort koncept att jag tycker det skulle kännas dumt att gå direkt in och tänka att vi ska toppa det och göra ett ännu bättre.”

När Andy var ung var han själv ett stort fan av olika band. Bland andra AFI, Alkaline Trio och The Misfit har betytt mycket för honom. – När jag var yngre älskade jag musik och var med i AFI’s fanclub. Jag har Alkaline Trio-tatueringar på armarna, och The Misfits är såklart en stor inspiration för mig. Det var nog inget om de tre banden som jag inte visste som ungdom. När jag fick en dator var det första jag gjorde att kolla efter bilder på The Misfits och kolla vad AFI sysslar med.
Köade du till deras konserter?
– Absolut, jag brukade smyga ut för att gå på deras spelningar. Den enda skillnaden mellan mig och publiken nu är att jag är på scen och uppträder för dem. Jag var själv en av dem, och det är jag fortfarande. Jag är ett stort fan av musik.

Snart ett år har gått sedan Black Veil Brides släppte sitt tredje album Wretched and Divine: The Story of the Wild Ones, men det ännu lite tidigt att börja tänka på nästa album säger Andy som vill suga på framgångskaramellen lite till.
– Det var ett så stort album med ett sånt stort koncept att jag tycker det skulle kännas dumt att gå direkt in och tänka att vi ska toppa det och göra ett ännu bättre. Vi är så stolta över det just nu, så vi kommer nog ta oss tid att skriva och det kommer nog dröja några månader innan vi börjar jobba på det. Men vi har planer på att göra ett nytt album.
Har ni börjat skriva något?
– Vi har lite idéer här och där. Men vi behåller dem som idéer tills vi allihopa kan samlas i ett rum och flasha dem.

Minns du ögonblicket då du visste att ni haft ert genombrott som band?
– Jag ser varje milstolpe som ett genombrott. Första gången vi spelade på en arena, första gången vi sålde slut en spelning… Alla såna saker betyder något. Det fanns aldrig något tillfälle då jag kände att ”nu är vi det band jag drömt om att vi ska vara” för jag tycker att vi fortfarande växer. Det kommer nog aldrig komma en stund då jag är helt tillfredsställd, jag vill alltid fortsätta växa.

”Jag är inte en sån som dras till turnélivet, sex och droger, för mig är det spelningarna som är det viktiga.”

Vad var det med rockstjärnelivet som attraherade dig, vad fick dig att vilja ge ditt liv till att göra det här?
– Framträdandena. Jag skiter i egentligen i allt annat. Jag är inte en sån som dras till turnélivet, sex och droger, för mig är det spelningarna som är det viktiga. Resten av dagarna är bara en ren väntan på spelningarna. Spelningarna är allt för mig. Att se alla de band jag gillade som yngre på scen var det som drog mig in.

Så är det som du trodde det skulle vara eller har något överraskat dig?
– Jo det finns alltid en del grejer, till exempel trodde jag aldrig jag skulle sitta på en båt och kolla på vita 50-åringar som dansar tryckare till raplåtar, men igår fick jag se det. Haha.
– Jag tror inte alla kids förstår hur det egentligen är att turnera. Man är trött och hungrig och man gör samma saker dag efter dag. Fast för mig är det lite som att bli vald till president i USA och sen klaga över att man måste ha kostym och slips. Om man är lycklig nog att få en timme på scen så står man ut med det man måste. Man har det ultimata jobbet och man får betalt för det. Det är fantastiskt.

Vad händer emellan spelningarna som folk inte får se, vad sysselsätter du dig med?
– Jag pratar inte alltför mycket om mitt privatliv efter som det är personligt, med stora bokstäver! Jag har en underbar kvinna som jag älskar, jag har en fantastisk familj, jag har två katter och ett hus. Allt sånt som alla andra har. Men när jag går på scen är jag Andy från Black Veil Brides och där ger jag allt. Men resten behåller jag helst för mig själv.
– Det är inte så att jag döljer något, jag har inga hemliga problem och jag är inte drogmissbrukare eller något sånt. Det är bara det att jag vill ha en chans att få vara en vanlig kille vid sidan av.

”Jag skulle aldrig kunna lämna det här. Inte ens om det skulle börja gå dåligt för bandet, jag skulle fortfarande sitta och spela gitarr på gatan.”

Kan du se dig själv leva ett normalt liv med familj och barn i framtiden eller vill du leva såhär resten av livet?
– Absolut, men jag skulle fortfarande göra det här. Jag vet inte hur jag annars skulle existera, jag skulle aldrig kunna lämna det här. Inte ens om det skulle börja gå dåligt för bandet, jag skulle fortfarande sitta och spela gitarr på gatan. Jag kan inte tänka mig att göra något annat än att uppträda. Jag har inga andra mål i livet förutom att göra det här så länge jag kan.

Har du någonsin dagar då du inte känner för att fixa dig och gå upp på scen och göra en spelning?
– Javisst, men så fort jag gått upp på scen så känns allt bättre. Publiken stöttar mig. Jag har haft många skador och sjukdomar och jag har gjort hela turnéer med brutna revben och bruten näsa, men så fort jag går upp där och publiken sjunger och vi får ett band emellan oss så finns det inte en chans att jag inte skulle klara det. En gång fick jag ett telefonsamtal om att min morfar gått bort tio minuter innan jag skulle gå på scen, men jag gjorde det ändå. Efteråt kunde jag gå tillbaka till att känna mig ledsen igen, men på scenen är det bara en möjlighet att få ut sina känslor.

Vad rör sig i ditt huvud när du står på scen?
– All möjlig skit. Ju längre man hållit på desto mer gör man allt på autopilot. I början så kunde min hjärna vara helt blank, men nu kan jag sjunga någon låt och samtidigt tänka ”jag gillar den där killens tröja”. Eller ”jag undrar om de har någon tvättmaskin på det här spelstället”. Det betyder inte att jag inte är fokuserad på spelningen, det betyder bara att jag är lugn och tillfreds.

”Förut när man hade allt det där så skulle jag kunna gå på scen och sätta mig och läsa en bok och jag skulle fortfarande se helt crazy ut.”

Är image och hur ni ser ut på scen fortfarande lika viktigt för er som det var förut?
– Ja absolut. Bara för att vi inte har jättehöga hår eller kroppsmålningar längre betyder det inte att vi inte bjuder på en show. Jag tror framträdandet i sig har blivit viktigare, den teatraliska biten. Förut när man hade allt det där så skulle jag kunna gå på scen och sätta mig och läsa en bok och jag skulle fortfarande se helt crazy ut. Nu går vi ut mer avskalat och man måste verkligen bjuda på ett framträdande för att underhålla.

Klär du dig något annorlunda på scen från vad du gör i ditt vardagliga liv?
– Jag skulle säga att min scenklädsel är en förstärkt variant på min vardagliga look. Det är fler hål. Mina vardagliga kläder har inte lika många hål. Haha.

Har du något motto?
– När jag var yngre sa min pappa alltid ”try not to be an idiot” på skoj innan jag gick till skolan. Man ska inte vara korkad och göra dumma saker. Det innebär allt, ta inte droger, kör inte på någon med bilen. Det går alltid bättre för en om man inte gör dumma saker. Såklart händer det att man råkar göra något dumt, men man ska aldrig vara stolt över det.

Hur skulle din framtid se ut om du fick bestämma?
– Jag skulle bara vilja fortsätta göra det här så länge jag kan. Om jag är 50 och fortfarande kan få uppträda så skulle det vara underbart.
– De närmsta planerna är att avsluta den här turnén och sedan njuta av julen tillsammans med min familj.
Vad önskar du dig i julklapp?
– Min födelsedag är dagen efter så det är lite en av kombo-grej. Allt jag vill är att spendera tid med min familj faktiskt. Jag är vuxen, vad kan jag behöva? Strumpor kanske!

TEXT: Rosanna Rundlöf
FOTO: Pressfoto

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Please reload

Vänta ...