Skivrecension: Eagulls – Eagulls

eagulls album coverSKIVRECENSION: Imponerande debut från brittiska Eagulls.

Eagulls självbetitlade debutskiva inleds med den fantastiska låten Nerve endings. I låten finns allt som är bra med Eagulls: laddad sång, mörka gitarrer, snygga melodislingor. Det är energiskt, intensivt. Musiken har drag av punk, post-punk och indierock. Man hör spår av den punk och post-punk som gjordes i början av åttiotalet, band som Killing Joke, Christian Death och Magazine. Här finns också tydliga influenser från moderna band som svenska Holograms och danska Iceage.

Sångaren i Eagulls lyckas förmedla både desperation och någon sorts aggressivt förakt med sin röst. Hans röst är det första som jag fastnar för med Eagulls, men sen inser jag att varje medlem av bandet gör sitt för helheten: dom mörka gitarrmattorna, den malande basen, dom hamrande postpunktrummorna – tillsammans skapar man en särskild sort nervig intensitet.

Ljudet på skivan låter som en blandning mellan modern rock och skitigt tidigt åttiotal, perfekt smutsig och lite grötig. Efter några genomlyssningar inser jag att det finns ganska stora likheter mellan låtarna, man följer en sorts formel. Men det är en snygg formel, och den känns som Eagulls egen, så att man följer den gör egentligen inget. Som alla som lyssnar på Ramones eller Motörhead vet så gör det inget att man upprepar sig så länge ursprungsidén är bra. Och Eagulls ursprungsidé är verkligen bra, en perfekt blandning av mörk punk och skitig post-punk.

TEXT: Felix Lindén

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Please reload

Vänta ...