Bob hund rockar i klassisk tappning

bob hund zero Thomas Öberg
LIVERECENSION. Bob hund har prisats i Danmark som Nordens bästa liveband på rockscenen. Om epitetet stämmer även när man slänger på en klassisk touch som när bandet kör tillsammans med Helsingborgs symfoniorkester? Nja, inte riktigt. Men det blir ändå ett lite annorlunda gig som slår mycket annat.

Bob hund har vi sett flera gånger, senast på Roskildefestivalen i somras. Där delades det ut 4,5 av 5 rocksjälar. Vilket jäkla gig det var!
Det är inte samma eufori och rysningar i kroppen när de framför gamla klassiker och nyare alster tillsammans med Helsingborgs symfoniorkester i konserthuset denna fredag i slutet av januari 2016. Men där finns godbitar.

Personligen gillar jag mer bob hund när de kör sin rock´n´roll-show på 110. Tillsammans med symfoniorkestern har bandet valt att tona ned hela det paketet till förmån för mer stillsammare arrangemang. Det är fint och funkar helt ok. Men jag känner lite att bandet borde struntat i att skala av och ner och istället gjort som bob hund brukar: kört på full patte och utmanat symfoniorkestern i större skala och på så sätt troligtvis fått ett i stort fullsatt konserthus att stå upp och sjunga med i låtarna. Sån är jag. Men det är ändå kul att ha fått se en annan sida av bob hund.
Och herrarna Johnny Essing, Conny Nimmersjö, Christian Gabriel, Jonas Jonasson, Mats Hellquist och frontmannen Thomas Öberg verkar högst tillfreds med arrangemang och framförande. Publikum verkar också klart nöjd, stämningen är hög.

Fast det är ju så klart toksvårt att inte kunna vara nöjd med tanke på vilka låtar bandet har i sitt bagage. Och med en frontman som mister Öberg som levererar närvaro av högsta klass. Thomas Öberg är som född till att stå på en scen och hans mellansnack är ren njutning.
Här ett mellansnack som sågar införandet av gränskontroll:
”Jag var utomlands nyligen. Där hejar man på varandra. Men de har dåliga kommunikationer. Sverige är känt för att ha bra kommunikationer men vi hejar fan inte på varandra. Men nu med ID-kontroller har vi varken bra kommunikationer eller säger hej till varandra”

Eller det här som i en liten förklaring till varför publiken inte är lika med på noterna vad gäller de nyare låtarna jämfört med äldre alster:
”Vi har en inkubationstid på tio år. Det är så lång tid det tar för att lära sig våra låtar”
Ren kärlek!

På det hela taget är det (så klart) ett helt klart godkänt gig. Framför allt tar det sig ordentligt på slutet när bandet bränner av Festen är över, Jag rear ut min själ och när publiken får vara med och dra igång den lysande Folkmusk för folk som inte kan bete sig som folk. Och det är spännande att få se en liten annan sida av bob hund. Och rundar man av till stående ovationer är ju det ett betyg i sig och inget en sketen recensent kan ta ifrån bandet och symfoniorkestern. Det är inte så ”faaaaantastiskt”, som mister Öberg brukar säga. Men det är ändå jäkla bra i all sin enkelhet.

TEXT & LIVEFOTO: Göran Svensson

LIVEKLIPP:
Festen är över
Jag rear ut min själ
Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk

bob hund two

 

 

bob hund ig

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Please reload

Vänta ...