Nothing But Thieves på El Rey Theatre i Los Angeles 26/9

nothing-but-thieves3
Britterna i Nothing But Thieves imponerade på El Rey Theathre. Foto: Gosia Machaczka

LIVERECENSION: Brittiska Nothing But Thieves, ett av de hetaste up-and-coming-banden inom alternativ rock, besökte El Rey Theatre i Los Angeles.

Det första som slår mig är hur överraskande proffsig entré Nothing But Thieves gör på El Rey Theatre när de inleder med ”Itches”. Scengardinerna dras åt sidorna, det är mörkt på scenen, och publiken jublar. Därefter går bandmedlemmarna på scen med ett självförtroende som är långt ifrån den standard som jag sett av samma band jag sett innan. Till skillnad från de mindre scenerna jag sett de på innan, Klubben i Stockholm och Troubadour i West Hollywood, har de denna gång fördelen av en lagom stor scen. Dessutom har de fått till en riktigt snygg ljusshow.

Southend-bandet kommer direkt från ett framträdande på The Late Late Show with James Gorden. De har under de senaste besöken i LA besökt någon av de stora talkshowerna och därmed nått ut till en allt större publik i USA. Detta är deras andra USA-turné under bara detta år. Britterna verkar ha utvecklats en hel del på senaste tiden, inte bara musikaliskt utan imagemässigt. De verkar vara ett sådant band som när de var mindre etablerade ser de ut som vilka som helst, utan att riktigt ha självförtroendet att sticka ut. Nu har de däremot cleanat till sig, och några är påklädda propra jackor som om de modellar för en klädbutik, trots det faktum att det är 35 grader utomhus. Hela framträdandet är självsäkert, men samtidigt personligt och genuint.

Publiken är väldigt blandad och består av folk i alla olika åldrar och stilar, vilket är ganska typiskt för en stad som LA. Det många har gemensamt är att de är iklädda Muse-tröjor. Nothing But Thieves jämförs ofta med Muse eftersom sångarna har liknande sångstilar, en typ av röst man inte hör så ofta. Jag är inget big fan av Muse, men Nothing But Thieves är trots allt unika, eftersom själva musiken skiljer dem åt.

Sångaren Conor Mason ser inte alls ut som en person att besitta den röst han har, vilket gör det hela ännu bättre. Nothing But Thieves starkaste kort är inte bara hans felfria röst, utan också deras låtkvalité. Varenda en är bra, deras självbetitlade debutalbum är bland mina favoriter av de skivor som släppts under de senaste åren. Live är de ännu bättre, eftersom de twistar till de flesta låtar till versioner som slår originalen, exempelvis ”Graveyard Whistling”.
“We’re going to play a new song that we’ve only played three times before, so apologies if I fuck this up”, säger Conor innan vi får höra en av deras nya låtar.

Efter en timme avslutar de med en lång version av ”Ban All The Music”, och spelningen är fulländad. Nothing But Thieves är bland de bästa som går att se på en scen just nu, och de verkar bara växa och växa för varje spelning.

Text: Rosanna Rundlöf
Livefoto: Gosia Machaczka

Se Nothing But Thieves framföra låten ”Wake Up Call” på The Late Late Show with James Gorden tidigare under dagen:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Please reload

Vänta ...